Det pågår en stor omställning av livsmedelsproduktionen, målet är att maten både ska produceras hållbart och vara hälsosam. Det talas om proteinväxling. Det är de pågående klimatförändringarna som gör en omställning nödvändig. Det måste ske nu och det är bråttom.
Line Gordon, som intervjuas i detta nummer, är chef för Stockholm Resilience Centre som är en del av Stockholms universitet. Centret som hon leder forskar om hur livsmedelsproduktionen kan bedrivas för att inte äventyra vår framtid på den här planeten. I dag står livsmedelsproduktionen för ungefär en fjärdedel av vår klimatpåverkan och orsakar stora miljöproblem.
Stockholm Resilience Centre, som startade 2007, har idag ett 90-tal forskare och doktorander som bedriver forskning på livsmedelsområdet. Centret är också en av tre centrala parter i EAT Foundation, som Gunhild Stordalen tog initiativ till 2013, och som var tidigt med att koppla ihop mat med hållbarhet och hälsa.
Nyligen startade ett nytt forskningsprogram, Mistra Food Futures, som ska utveckla strategier som ska leda till ett hållbart svenskt livsmedelssystem som levererar hälsosam mat. Det är ett program som säkerligen kommer att låta tala om sig. Inte nog med det. Fyra nya centrum för hållbarhet och konkurrenskraft i livsmedelssystemet bildas nu med miljontals kronor i stöd från forskningsrådet Formas, 192 miljoner kronor för att vara exakt.

Utan överdrift så kan vi konstatera att intresset för mat sett ur miljö- och hälsosynpunkt fullkomligt exploderat de senaste åren. Att vår köttkonsumtion måste minska verkar alla rörande överens om. Hur mycket kött vi får äta för att inte riskera hälsa och miljö råder dock delade meningar om.
Konsekvenserna av den växande insikten är tydliga. Livsmedelsindustrin satsar allt mer på gröna livsmedel, det vill säga erbjuder sina kunder alternativ som hamburgare, korv, bullar och färs utan kött. Det går numera till och med att tävla i Chark-SM med växtbaserade produkter. Samtidigt riktas kritik mot industrin vad gäller de köttfria produkterna, det är inte givet att det är svenskodlade råvaror och ibland förekommer att industrin vill mörka och inte tala om varifrån råvaran kommer. Utan konsumenttryck och
öppenhet går det inte.
Än viktigare är dock en grupp som sällan nämns i dessa sammanhang. Det är livsmedelsarbetarna och deras fackliga organisation. I den forskning som nu bedrivs om omställning till hälsosam och hållbar mat är de oförtjänt osynliga. Ändå är livsmedelsarbetarna en förutsättning för att livsmedelsproduktionen ska fungera och i högsta grad en nyckelfaktor i omställningen. Det handlar om hur arbetet ska organiseras i framtiden, det handlar om att produktionen måste ge upphov till en lön som går att leva på.
Det räcker inte att Lantbrukarnas riksförbund ges utrymme och får tala om lantbruksföretagen. Det räcker inte med att uppmärksamma djurhållningen. Inte heller att bara lyssna på Livsmedelsföretagen som ser till industrins villkor eller handeln som domineras av ett fåtal stora kedjor.

Något är rejält galet. Livsmedelsarbetarna är både producenter av livsmedel och konsumenter. Det är dags att tillmäta livsmedelsarbetarna betydelse för att omställningen ska lyckas. Det borde vara självklart att Livs som representerar livsmedelsarbetarna ska vara med bland de som diskuterar hur en hållbar och hälsosam mat ska nås. Först då blir det riktigt hållbart.