Kicki har blick för jämställdhet

– Visst har det blivit bättre, men det är långt ifrån tillfredsställande. Det är fortfarande många som inte kan skilja mellan jämställdhet och jämlikhet, säger Kicki Sentka, jämställdhetsansvarig på Swedish Match i Göteborg.

Det fackliga uppdraget fick hon för två år sedan. Ingen annan var intresserad och då tänkte hon att jag tar det, för det passade också bra med hennes andra uppdrag som är regionalt skyddsombud.
Det saknas information om vad jämställdhet är och om hur det ska vävas in i det dagliga arbetet, menar hon. Om arbetsplatsen har fler än tio anställda ska det finnas en jämställdhetsplan och den ska checkas av årligen. Den ska innehålla konkreta mätbara mål och vara undertecknad av både arbetsgivare och facklig representant.
– Många kvinnor vet inte om sina rättigheter. Det leder till att de nöjer sig med att ha de sämre betalda jobben. Det är jättetråkigt. Det är viktigt att komma ut och berätta för dem att det finns utbildningar och att det finns folk att prata med och få hjälp.

Det handlar om tid. Om hon får tid att sätta sig ner och prata med medlemmarna så blir de ofta väldigt intresserade. Problemet är tidsbristen. Att de hela tiden måste producera så mycket.
Och dessutom ställer coronan till det. Just nu är det stopp för de regionala skyddsombudens fysiska besök på arbetsplatserna. Normalt görs två per år.
Att träffa människor gillar hon. Hon berättar att hon ibland tittar in på en arbetsplats när hon har vägarna förbi, det är inte alla företag som gillar det, men vissa tycker att det är jätteroligt att hon kommer. Hon bygger upp en relation.
– Det blir att medlemmarna ringer eller mejlar till mig. Jag har träffat medlemmar på fritiden som inte vågat prata med mig på jobbet och då är det allt från kränkande särbehandling till mobbing. Då träffas vi på neutral mark.
I över 30 år har hon jobbat på Swedish Match och hon tycker att arbetsplatsen utvecklats jättemycket till det positiva och det är mycket tack vare utbildningar.
– Man ser att det kan bli så mycket bättre. Nu blir jag orolig för vad som ska hända på grund av coronan, när vi inte kan komma ut på arbetsplatserna och träffa våra medlemmar och med egna ögon se hur de har det. Jag är rädd för att vi backar tillbaka.
Som regionalt skyddsombud besöker hon både små och medelstora företag och de små har inte ens någon jämställdhetsplan på papper.
– Där är det ofta svårt att få till, eftersom arbetsgivaren tycker att det är överkurs när de är så få anställda. Men jag försöker övertala dem, för det ska ändå stå med i deras policy.
Hon har märkt att på de framgångsrika företagen av mellanstorlek med 21 till 49 anställda har intresset för jämställdhetsfrågor börjat växa rejält.
– De frågar om skyddsorganisation, hur man bildar en bra organisation. Vi har haft både fysiska möten och via Teams. Alla är nya och vill verkligen göra rätt från början.

Exempel på frågor som har med jämställdhet att göra är lika rätt att lära sig nya maskiner, gå utbildningar, osakliga löneskillnader. Det kan också vara mer oväntade saker som att hantera tillbud och skaderapporter.
– Ofta är det den skadade kvinnan som tar kontakt med mig och i de flesta fall är det kvinnor som inte kan så bra svenska. De har ingen aning om vart de ska vända sig och vilka rättigheter de har.
Hon har lagt märke till att kvinnor och män bemöts på olika sätt. Kvinnor har en tendens att rapportera mindre. Män som befinner sig i samma situation får mer hjälp av sina arbetsgivare tycker hon och inställningen skiljer sig också.
– Är det en kvinna som skadat sig kan slutsatsen bli att hon inte varit tillräckligt stark för att vara där och borde söka sig någon annan stans, för det är för dyrt att ta in lyfthjälpmedel.

En annan fråga som kommit upp under hennes besök som regionalt skyddsombud är rätten till separata omklädningsrum. På mindre företag kan arbetsgivaren tycka att det blir för dyrt att ha omklädningsrum till både män och kvinnor.
– Vi har löst det till slut men det har varit fula miner. Det är en självklar rättighet som man har som anställd.