”Mäktig känsla att tala inför kongressen”

Kortare arbetstid för att minska stressen, för att återhämta sig efter arbetet, hinna leva, umgås med barnen och orka till pension. Den frågan engagerar Margareta Bramfors som jobbar på Jakobsdals chark i Göteborg.

– Jag tänkte skriva en motion om det, men så glömde jag bort det och då blev jag så glad för att det faktiskt fanns en sådan till kongressen, säger hon.
Det är motion nr 57 från Swedish Match i Kungälv som tar upp kravet på arbetstidsförkortning med bibehållen lön, men också nr 56 från Arla i Kallhäll.
– Det är roligt att flera tycker samma sak. Aha de tycker också som jag att det ska vara 6 timmars arbetsdag. Då är man inte ensam.
Om pandemin tillåter ska Livs hålla kongress i oktober i Örebro och Margareta Bramfors ska delta. Hon är vald till ombud för arbetsplatser utan klubb i Region Väst.

Sedan många år jobbar hon i paketeringen på Jakobsdals chark i Göteborg som är en relativt stor arbetsplats, ett 80-tal anställda. Hon är arbetsplatsombud och skyddsombud och skulle vilja att fler engagerade sig fackligt på jobbet så att de kan bilda klubb, men de har ännu inte lyckats. Det har inte varit tillräckligt många som velat.
För henne började det fackliga engagemanget med tjejsatsningen 2015. Två år senare var hon med på Livs kongress i Malmö.
– Det var en verklig upplevelse. Det var så nytt och jag visste inte hur jag skulle agera.
Men det var roligt och hon lärde sig mycket. Den här gången finns på grund av smittläget en osäkerhet om det går att träffas fysiskt från alla delar i landet. Hon hoppas verkligen att det ska var möjligt, för det är inte samma sak att ses över nätet.
– Om du träffar någon fysiskt och han eller hon står framför en och pratar om hur det är på företaget förstår man mycket mer än om man sitter framför en dator. Det blir inte samma kommunikation.

• Kommer du att du gå upp i talarstolen?
– Ja, det hoppas jag på att göra. Det gjorde jag förra gången i Malmö. Då talade jag om tjejsatsningen som jag hade gått och behovet av att få en återkoppling efteråt. Att träffas igen.
Att tala inför kongressen var en mäktig känsla och hon hoppas på att få göra det igen.
Hon skulle gärna se att det bildades en klubb på arbetet på charkuterifabriken och funderar över hur det skulle kunna bli möjligt. Fler behöver bli fackligt aktiva. Hon menar att man måste sluta se facket som ombudsmännen på kontoret som gör allt åt en. Man måste börja göra något själv.
– Det är vi som är facket. Är vi många blir vi starkare. Det gäller att hitta rätt personer. Det är fortfarande så många som inte förstår innebörden av facket, att man verkligen kan göra någonting tillsammans, och det gäller att få fler att förstå det.

Som det är nu kommer ombudsmannen till arbetsplatsen och förhandlar om schemaläggning och löner, men då är det utifrån det centrala kollektivavtalet. Mycket skulle kunna förändras och förbättras om det fanns en klubb som kunde förhandla lokalt, menar hon.
– Idag har vi ett lönepoängsystem som inte har med det centrala kollektivavtalet att göra. Det skulle vi kunna förbättra så det ger lite extra till den som kan mer, den som kan fler maskiner. Eller vi skulle kunna få bonus i december inför julen.

Hon syftar på de lönsamma företag som gav sina anställda pandemibonus på flera tusen kronor för att de slitit hårt i coronatider. Mål & Medel skrev om dem i mars.
– Varför får inte vi det. Hade vi haft en klubb hade vi kunnat göra ett försök, tagit upp en lokal förhandling om det.