Nu går reportern Gunnar Brulin i pension

Efter trettioett år går Mål & Medels reporter Gunnar Brulin i pension. En intressant livshistoria, men också en berättelse om att dö och sedan återuppstå. Inte bara en gång utan två.

En septemberdag 1990 klev Mål & Medels reporter Gunnar Brulin för första gången in på tidningens redaktion. Trettioett år senare är det dags att gå hem för gott.

Det var en framtidsman som gjorde entré i de dåvarande lokalerna på Olof Palmes gata. Ledningen blev imponerad av att Gunnar ägde en sprillans ny Macintoshdator och han fick genast i uppdrag att börja producera Mål & Medel med den nya tekniken.

Gunnar Brulin är en ödmjuk kille, nästan lite blyg. Hans egen beskrivning av de trettioett åren är därför inte särskild yvig. Men om man läser på så framträder en bild av ett uthålligt engagemang för schyssta arbetsvillkor i livsmedelsbranschen, schysst mat och schysst hantering av djur och råvaror. I Sverige och världen.

 – Jag ville göra längre reportage, säger Gunnar som snart fick börja jobba som enbart skrivande journalist. 

Och många långa artiklar har det blivit under åren. En hel del riktigt obekväma för de företag som granskats. 

Han har envist följt upp spår och tips tills nya besvärande fakta har kunnat presenteras. Om hur billigt mjölkpulver dumpades av Arla Foods i Dominikanska republiken och slog ut den inhemska marknaden. Om billig importkyckling som såldes till priset av förstörda kvinnohänder och armar vid filébanden i Brasilien. Om Danish Crown som sänkte kötthalten i bacon och kassler och fyllde ut med återvunnet slaktavfall med hjälp av en ny enzymteknik. Om Findus som skickade den norska laxen tur och retur till Thailand för att packas. Exemplen är tagna från hans bok Billig mat – en dyr affär som bygger på reportage i tidningen.

Och fler böcker har det blivit, men då har Gunnar tagit till fictionen för att skildra villkoren för matens arbetare. Det är inga trevliga sagor han berättar. Depån handlar om bryggeribranschen. Blågul slaktare om köttindustrin. I Röda mejeriet visar sig mjölken ha en helt annan färg än vit.

Men Bearbeta mig, som ingår i samma serie är en annan sorts historia. Den handlar om Gunnar och en av flera dramatiska händelser som inträffat under hans tid på Mål & Medel.

– Jag var på hemväg från jobbet. Cyklade längs Söder Mälarstrand. Det var kanelbullens dag, torsdagen den 4 oktober 2012, berättar Gunnar.

Sedan minns han inget mer. Han fick hjärtstopp och dog, men återupplivades av fyra förbipasserande och en ambulansläkare med hjärtstartare.

Hur kommer man vidare efter en sådan upplevelse?

Jo, han tog itu med sin rehabilitering och var så småningom tillbaka på jobbet, men upptäckte då att alla frågor återstod. Skavde. Varför drabbades just han? Var det kanelbullen han åt? Stressen på jobbet? Var det något med datumet 4 oktober?

– Jag tog tjänstledigt och satte mig på Kungliga biblioteket och bearbetade det som hänt. I 40 dagar satt jag där. Sedan blev det en bok, säger Gunnar.

Frågan om att komma vidare finns det tyvärr anledning att ställa flera gånger under den här intervjun. Ett hjärtstopp till blev det 2019, på ett löpband på Friskis & Svettis. Symptomatiskt. Gunnar är en person som alltid har skött om sin kropp, tränat, ätit vettigt, inte rökt, måttfull i det mesta. 

Även denna gång återuppstod han och numera har han en hjärtstartare inopererad. 

Men 2020 drabbades han av cancer och då räckte inte längre orden till för att komma vidare. Det krävdes bilder.

– Den sommaren åkte jag till brädgården och köpte masonit, skaffade akrylfärger på Clas Ohlson. Jag kan inte måla säger han anspråkslöst. Men andra säger att det blir bra ändå.

Men fler bilder skulle behövas för att komma vidare. I mars i år hände det ofattbara. Gunnars hustru Malin Klingzell- Brulin, tillika Mål & Medels chefredaktör avled hastigt och oväntat under en operation. Gunnar och Malin som jobbat ihop i 30 år, som varit ett team så väl hemma som privat.

Hur går man vidare? Hur orkar man komma tillbaka till jobbet?

Så här har Gunnar själv beskrivit sorg när han efter händelsen låter ”Lusen”, Mål & Medels mest anonyma medarbetare tala.

”Vad man icke kan tala om därom måste man tiga, säger Lusen och ser på oss med blanka fasettögon. Av dem går inte att utläsa någon känsla.

– Är det stumt frågar vi?

– Ja, säger han. Det är lika stumt som ett tjockt och fuktigt vedträ som inte går att klyva. Om sorg går inte att tala.”

Men bilder kan målas och sin 62-årsdag den 14 november firar han med vernissage på restaurang Fabelbar i Aspudden i södra Stockholm.

– Då hoppas jag att mitt lilla barnbarn Frances kan sitta i mitt knä och vara med.

Och kanske blir det en bok till så småningom efter pensionen, men den blir privat. Gunnar vill samla sina minnen av Malin och göra henne levande för nästa generation. Att lilla Frances ska veta vem hennes farmor var.

En bra bild av Malin och Gunnars gemensamma livsverk som alla kan ta del av ger reportageboken: Dagens rätt: om mat, makt och människovärde. Den tar oss runt i Latinamerika, Asien, Afrika och Europa och beskriver arbetsförhållanden inom den globala handeln och livsmedelsindustrin, frågor som är ständigt aktuella. 

Thelma Kimsjö