Högtryck i senapsfabriken – men brist på folk trots hög arbetslöshet

Senap hör julskinkan till och produktionen på Kavlis anrika senapsfabrik i Eslöv går på högvarv. Nattskift har införts och några nya har fått fast anställning. Men det behövs mer folk nu när sex kollektivare ska gå i pension.

– Vi har ett dagskift och ett kvällsskift. Det är mycket att göra hela tiden. Nu inför julen kör vi också nattskift, säger klubbens ordförande Lars-Åke Andersson.
Johnnys julsenap och Skånsk julsenap är sorter som många konsumenter vill ha på julbordet. Nyligen introducerade Kavli en senap med gin och apelsinsmak som företaget hoppas blir en succé. Apelsiner förknippas med julen medan gin har varit en trendig dryck på senare år.
– Företaget håller på att anställa, men det är faktiskt svårt att få tag i folk i dagsläget. Det är konstigt med tanke på att arbetslösheten är hög. Antingen säger folk att lönen är för låg eller så handlar det om att de tycker att de bor för långt ifrån, säger Lars-Åke.
För att lösa bristen på folk i produktionen hyrs mellan åtta och tio bemanningsanställda in och så är det mer eller mindre konstant. Problemet ser ut att bli ännu större eftersom sex av de 45 kollektivanställda på fabriken i Eslöv går i pension i år.
Det känns bra att ha Kavli som trygghet, tycker Lars-Åke. Företaget har investerat mycket i nya maskiner och förbättrad arbetsmiljö under senare år och mer är på gång. Efter jul håller fabriken stängt en vecka och då ska en linje förses med ny fyllningsmaskin och packare.
Lars-Åke visar runt i produktionen tillsammans med Rikard Berggren som är fab-rikschef i Eslöv. Dagskiftet är i full gång. Burkar och flaskor i långa banor fylls med gyllenbrun senap.
– Senapsfröna kommer hit i bulkbil och här kör vi ekologisk senap. Ekologiskt växer hela tiden, säger Rikard och pekar.

Flera av senapssorterna görs enligt gamla recept. Det gäller till exempel Johnnys julsenap och Skånsk julsenap. Inför påsk och sommar ökar efterfrågan på andra varianter av senap.
– Recepten är själva kärnan i verksamheten och de är hemliga, fortsätter Rikard.
Personalen i produktionen flyttar mellan olika linjer och arbetsuppgifter. Den här dagen ser Yvonne Persson till att en linje matas på med glasburkar.
– Jag var 18 år när jag började här. Nu har jag jobbat här i 44 år, berättar hon.
Yvonne bor nära fabriken, trivs med arbetskamraterna och jobbet. Det har hållit henne kvar i alla år.
– Det var ännu bättre förr när det var ett familjeföretag. Nu har det blivit så stort, säger hon och lyfter upp ett antal burkar på linjen.

Vi möter också Sevdije Rama och Ulrika Simu som båda ingår i klubbens styrelse. Emma Jönsson är ungdomsansvarig, men hon jobbar natt.
Ulrika ser till att locken sitter ordentligt på burkarna vid en annan linje.
– Ibland är det stressigt. Det är bra att vi fått in några nya i produktionen, säger hon.
Senap har producerats på samma plats i Eslöv ända sedan 1874. Från början gjordes även Salubrin här. Ättikan till senapen förvaras i stora cisterner, varav några är runt 100 år gamla och kommer från en senapsfabrik som flyttades hit från Köpenhamn. Flera av de ursprungliga byggnaderna används fortfarande. I ett av husen bodde företagets grundare Per Håkansson.

Norska koncernen Kavli köpte senapsfabriken 2011 och 10-årsjubiléet firades i somras. Därefter har en rad senapstillverkare och varumärken köpts upp och samlats i samma koncern.
Vi samtalar med Lars-Åke på Livs expedition i annars ganska ödsliga kontorslokaler. De flesta av tjänstemännen har flyttats från Kavli i Eslöv till företagets anläggning i Älvsjö, utanför Stockholm.

Klubben satte igång sitt arbete för fyra år sedan. Anders Westerlund dyker också upp. I samma veva som klubben bildades utsågs han till skyddsombud.
– Vi har strukturerat upp skyddsarbetet. Tillbudsrapportering kör vi jättehårt nu varje fredag. Riskanalyser gör vi. Till och med Stockholmsavdelningen har börjat kika på oss. De tycker att vi arbetar bra med miljön här i Eslöv. Det är skoj, säger Anders som nu är huvudskyddsombud och regionalt skyddsombud.
Varje vecka går han igenom tillbudsrapporterna med teamledarna, fabrikschefen och verkstadschefen.
Anders ser till att brister i arbetsmiljön dokumenteras och kontrollerar att bristerna är borta inom två veckor. Akuta brister ska åtgärdas direkt. När något åtgärdats fotograferar han det som gjorts.
Sådana konkreta förbättringar kan förhoppningsvis så ett frö om att det är viktigt att vara medlem, påpekar Anders. Fackligt arbete ger resultat och det tjänar alla på.
En kvinna klämde ett finger i en maskin för inte så länge sedan. Olyckan var inte av det allvarligare slaget, men blev självklart rapporterad som ett tillbud.
På måndagarna hålls fabriksmöten, som är ett tillfälle för information till alla anställda.
Skyddsfrågorna har en självklar plats på dessa informationsmöten. Då visar Anders foton på de förbättringar som gjorts i arbetsmiljön.

Färgen på nödstoppsknapparna är aktuella och ett pågående ärende, berättar Anders. Det ska finnas ett till flera nödstopp med röda knappar på varje maskin.
– Företaget har satt upp svarta maskinknappar som nödstopp. Men enligt mig så är det inget nödstopp då. Då är det maskinstopp, säger Anders.
Vägen är lång till att allt är riktigt bra, konstaterar han.
– Det är bara att kämpa vidare.
Av de 45 kollektivanställda är 22 medlemmar. Antalet medlemmar har minskat något under senare år. Förhoppningen är att Emma Jönsson, som är ungdomsansvarig, ska få med de nya som fått tillsvidareanställning.
– Hela tiden får jag höra att det är för dyrt att vara med. Många yngre tror att de är odödliga. Det är inte som förr när det var obligatoriskt att vara medlem och man läste om det i skolan också. Det är synd att det är så. Att vara medlem är ju också att vara med i en gemenskap, säger Lars-Åke.