I det här numret av Mål & Medel skriver vi om Livsmedelsverkets visselblåsarfunktion. Till den kan man göra en anonym anmälan om både arbetsmiljöproblem och oegentligheter inom livsmedelsindustrin. Tveka inte att blåsa i pipan, vi beskriver på sid 8 hur du konkret kan gå tillväga. 

Själva begreppet ”visselblåsare” härstammar från när engelska poliser en gång i tiden använde visselpipor för att påkalla allmänhetens och kollegors uppmärksamhet om pågående brott. Idag är visselblåsare vanligt folk med civilkurage som vågar slå larm om sådant som händer i det fördolda.

Just mod är nyckeln till att allvarliga problem kan avslöjas och åtgärdas. Och att den som är modig och larmar kan känna sig trygg. Att hen inte blir av med jobbet eller utsatt för trakasserier på arbetsplatsen.

Det finns ett lagstadgat skydd för arbetstagare mot repressalier från arbetsgivare för den som slår larm om allvarliga missförhållanden. Den rätten stärktes i december 2021 med en ny lag som bygger på EU:s visselblåsardirektiv. Det innebär att det införs en tydlig ordning för hur rapporter från visselblåsare ska behandlas. Det här gäller privata och offentliga verksamheter med minst 50 anställda som nu är skyldiga att införa särskilda rapporteringskanaler. Visselblåsarnas identitet ska skyddas av sekretess också om ärendet går till domstol. 

När vi jobbar med våra artiklar och reportage i Mål & Medel möter vi ofta rädsla, fackliga företrädare som är ängsliga för vad som ska hända om de yttrar sig i tidningen. Chefer som är rädda för vad vi ska skriva. Krav kommer då och då från arbetsgivarhåll på att få kontrollera vad de fackliga sagt före tryck. Okunnigheten om lagar och regler är skrämmande stor. Vid ett tillfälle skrev jag på förekommen anledning så här till en ansvarig chef: ”Påminner om vad som gäller: Yttrandefrihet omfattar en frihet att föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. Enligt bland annat FN:s deklaration för mänskliga rättigheter ”har envar rätt att utan ingripande hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.”

Högtidliga ord. Och i det här fallet var det en klok chef som inte framhärdade. Hade det framkommit kritik mot företaget, vilket inte var fallet,  hade vi bett ansvariga bemöta den enligt god publicistisk sed.

Ett bra samtalsklimat mellan fack och arbetsgivare råder på Stigbergets bryggeri i Göteborg, som vi berättar om på sid 4. Detta trots att arbetsplatsombudet Lucas Monryd säger sig ”inte ha haft någon talang att göra sig kompis med chefen”. Vd:n Nils Hultkrantz kommenterar så här: ”Företaget har vuxit  väldigt fort och vi har ingen utbildning i ryggen i ledarskapet, så vi har haft en massa luckor och brister och vacklande engagemang i arbetsmiljöfrågor, så det känns jättebra att få en tydlig och organiserad part att samtala med.” 

I det här numret debuterar en ny krönikör, Matilda Antonsson, som förmedlar sina tankar i arbetet på sid 22. Matilda tror på det goda samtalet. Det är så hon får fler att bli intresserade av att gå med i facket. Matilda som bara är 24 år brukar närma sig sina arbetskamrater på HFG Sverige i Västerås när de står runt baljan med märgben, korv och kamben och trågar. Annars drunknar rösterna i maskinljud. ”Visst är du med i facket?” frågar Matilda och så är samtalet i gång. Matilda kommer att skriva i vart tredje nummer av Mål & Medel.