Att det nästan bara är män som slår, våldtar och förtrycker andra är tyvärr sant. Varför är det så? Föddes dessa män som elaka monster? Eller har situationer, val och livet lett dem till dessa handlingar? Att det finns en del män som faktiskt är riktiga monster är jag övertygad om men dem lämnar jag utanför idag.

Varför slår, våldtar och förtrycker män? Varför begår män oftare självmord än kvinnor?

Vi män som har det bäst i samhället, varför beter vi oss så?

Jag tror att en av dom största anledningarna är bristen på jämställdhet. Patriarkala strukturer i samhället gör att jag som man har massa fördelar, men det innebär också att jag blir tränad till våld och hyllad för det under hela mitt liv. Redan från förskoleåldern så förväntas vi att vara på ett visst sätt, och mallen för pojkar är fortfarande väldigt snäv. Vi ska vara tuffa och leka krig, och inte ska väl en pojke leka med dockor? Det innebär också att vi inte lär oss att uttrycka och hantera våra känslor för att det är fjolligt, gay eller tjejigt, och de enda känslorna som är accepterade för pojkar är att visa glädje och ilska. 

Trots det förväntas vi i vuxen ålder ändå kunna hantera alla känslor.

Vad händer då med oss när vi hela livet blivit hyllade för våld och styrka och tränats i att omvandla smärta till aggressivitet? När vi inte klarar av att hantera våra eller andras känslor, och vet hur man agerar när man mår dåligt, är stressad, arg eller ledsen. Vi tar till det enda vi har lärt oss; aggressivitet och våld. 

Men vem ska skapa förändringen?

Jag anser att det är extra viktigt att vi män tar fajten, krossar patriarkala strukturer och mördar ojämställdheten… Ni känner igen er va? Snacket med varandra i omklädningsrummet på matchen eller på jobbet präglas ofta av aggressiva uttryck, men att förändra hur vi pratar med varandra blir en viktig del i förändringen.

Män borde vara drivande i jämställdheten. Det är vi som är bärare av ojämställdhet, vi som inte släpper in tjejer/kvinnor på lika villkor som oss män. Och nu tänker du väl ”men inte jag! Jag är jämställd!” (men absolut inte feminist för de har gått för långt, det är manshat…) Jag vill här påminna om att Livs är ett feministiskt förbund. 

Är du för jämställdhet men mot feminism har du en hel del att lära om feminism.

Det må stämma att du är jämställd men vem tror du att de män som faktiskt är mot jämställdhet kommer lyssna på när någon säger ifrån? En kvinna? Jag är tyvärr säker på att det är vi män som är de enda som kan påverka dessa män. Då är det också vår plikt att göra det, vi som kan förändra dessa män måste försöka.

Genom att säga ifrån, hur jobbigt det än är och utbilda oss, delta i samtalsgrupper, lära oss hantera våra känslor och lära oss visa sårbarhet och omsorg. Så förändrar vi och jobbar för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor och andra!

Har du läst så här långt vill jag gärna utmana dig att göra tre saker. Lever du i ett förhållande gå in på delalika.nu och gör undersökningen. Gör den helt ärligt, ensam och är du tjej, försköna inte. Skicka den sen till din partner som gör samma. Kom ihåg att det ger ju inget om man inte är helt ärlig. Har man inte barn hoppar ni över den delen.

Den andra utmaningen är att lyssna på Bianca Kron-löfs vinterprat, då hon uttrycker sig så klockrent och träffsäkert.

Sist men inte minst vill jag att du funderar på hur du kan göra skillnad! 

Johan Larsson

Har bland annat varit studieorganisatör inom Livs Region Norr 

till och med december förra året. Numera är han lokalombudsman för IF Metall i Skellefteå. Han är aktiv i organisationen Man.