Redaktionen: Matilda Antonsson: Var snälla mot varandra, le och hälsa!

”Du kanske känner till mitt namn men du känner inte till min historia. Du kanske har hört talas om vad jag har gjort men inte vad jag har genomgått.”

Vi alla har väl någon gång eller kanske till och med flera gånger mött en människa som kan upplevas som negativ eller tråkig, vi kan då vara snabba med att göra en bedömning och stämplar personen i fråga. 

Vi placerar individen i ett fack utan att egentligen reflektera eller funderar över vad som är grunden till att personen är eller upplevs på det sättet. Vi vet oftast ingenting om vad en människa har varit med om. De flesta har en personlig historia som de enbart väljer att delge ett fåtal personer.

Den där bittra kassörskan i din närbutik kanske har en familjemedlem som är väldigt sjuk, den arga mekanikern som servar din bil kanske har spelproblem och den reserverade kollegan på din arbetsplats kanske blir misshandlad hemma. Oftast jobbar vi fem av sju dagar i veckan tillsammans och många av oss hävdar att vi känner varandra men om vi ska vara helt ärliga, gör vi verkligen det? Du vet din kollegas namn, adress, hur många barn han eller hon har och vad de tycker om att göra på fritiden. 

Du vet det som personen berättar för dig, det han eller hon vill att du ska veta, men mer än så vet du inte. Och mer  kanske du aldrig någonsin får reda på. 

Det brukar sägas att en bok aldrig ska dömas efter sitt omslag för det är ju det som gömmer sig där inne som verkligen spelar någon roll. En människa är så mycket mer än ett id-kort, ett cv eller ett ansikte. Vi alla har en personlig historia och kommer att möta på hinder här i livet. Ingen kommer undan att behöva utkämpa svåra strider. 

Det förflutna definierar inte vilka vi är men det utgör siluetten av de människor vi är i dag. Det vi har upplevt och genomgått har format oss till olika individer med olika åsikter och olika attityder. 

Vi kanske aldrig kommer att förstå oss på varandra och det behöver vi inte göra. Det enda vi faktiskt behöver göra är att ge varandra ömsesidig respekt. 

Jag tror att det är viktigt att vi alla försöker bli bättre på att inte döma varandra efter vad som visas utåt. Vi måste bli bättre på att respektera varandra och respektera varandras olikheter för det är väl ändå det som gör oss så fantastiska, att vi tänker och är olika som individer. Världen hade varit en förfärligt tråkig plats annars. 

Så var snälla mot varandra, le och hälsa. För det är kanske just det den personen behöver för att orka kämpa vidare.