Findus har satt djupa spår

När det chockartade beskedet om nedläggning av Findus i Bjuv kom hade Ann-Christin Bengtson bestämt sig för att gå i pension. Efter 47 år på företaget har hon många minnen och vänner därifrån. Och hon deltar gärna i vänföreningens arrangemang.

– Jag trivdes jättebra. Det var ett ställe att komma till och det var där jag träffade mina kompisar. Vi är fyra från den tiden som fortfarande träffas, säger Ann-Christin Bengtson. 

Ann-Christin har bott i Bjuv i hela sitt liv och de andra i kompisgänget bor också här. Findus var ortens största arbetsplats och i de flesta familjer fanns någon som jobbade där. 

– Det går nästan inte en dag här i Bjuv utan att jag ser någon som jobbade på Findus, berättar hon. 

I september 1970 tog Ann-Christin steget in på Findus för första gången. Hon var 17 år och nybliven mamma. Först jobbade hon i matsalen. Mormor hade jobbat på företaget tidigare och flera år senare började en av Ann-Christins söner också där.

– Det var inget med cv och sånt då. Man gick dit och började jobba på måndagen efter. Och facket skulle man bara vara med i. 

Efter ett par år flyttade Ann-Christin från matsalen till produktionen. Först var hon i färdigmaten och därefter på köttbullslinjen. 

– Mycket gjordes för hand då. Senare blev det mer maskiner och mycket kontroll. 

Sammanhållningen bland arbetskamraterna var bra och flera blev vänner för livet. Hon var med i ett gäng som ordnade julmys med julklappslotteri hemma hos varandra i många år. 

På fisklinjen hanterade Ann-Christin och hennes arbetskamrater 7,5 kilo tunga block fisk, mest torsk, sej och kummel. All fisk kontrollerades. En dag när Ann-Christin arbetade där var olyckan framme. 

– Jag skulle prata med en arbetskamrat när det kom en tjej på truck med en träpall bakom mig. Jag trillade över pallen och bröt armen. De fick operera och sätta in en platta, berättar Ann-Christin och visar ett långt ärr på vänstra underarmen. 

När hon kom tillbaka till jobbet flyttade hon till köttlinjen där det packades biffar, köttbullar, järpar, falafel och mycket annat. Det var på den linjen hon blev bästa kompis med de tre arbetskamrater hon fortsatt att umgås med. 

Vi träffar Ann-Christin i Findus vänförenings lokaler som ryms i företagets gamla kontorsbyggnad. Otaliga förpackningar som under olika tider använts till ärtor, morötter, köttbullar, fisk och soppor är prydligt uppradade på hyllorna. Här träffas vänföreningen och hit kommer besökare för att ta del av det välkända företagets historia.  

Nedläggningen 2017 är ett ständigt återkommande samtalsämne i Bjuv. 

– Vi stängde alla linjer och samlades i grönsakshallen. Det kom som en chock, det var hemskt. Vi visste inget innan. Vi tittade på varandra, ingen sa något. Det kändes tomt, jättetomt, säger Ann-Christin och vänder bort blicken. 

Hon hade bestämt sig för att gå i pension, men tyckte synd om alla som blev av med sitt jobb. Två av de bästa kompisarna arbetar nu skift på livsmedelsföretaget Orkla i Eslöv. 

– Facket gjorde en stor grej efteråt. Vi fick pengar efter hur många år vi jobbat på Findus. Vi hade inte fått några pengar om det inte varit för fackliga förhandlingar.

Ett år och tre månader efter beskedet om nedläggning var det definitivt slut. De sista gick hem. Ann-Christin fick efter sina 47 år på Findus lön för 12 månader vilket var det maximala beloppet som företaget betalade ut.  

Efter nedläggningen har Findus veteranförening ombildats till en vänförening med bortåt 200 medlemmar. Ann-Christin har deltagit på föreningens julbord, midsommarfest, jubileer och utflykter. Hennes man, som inte jobbat på företaget, är stödmedlem. 

– Det är mycket trevligt att träffa de andra. Vänföreningen är viktig för många. 

Ann-Christin och hennes tre bästa vänner från åren på Findus ringer ofta till varandra. 

– Nu senast sa vi att vi nog får träffas och prata igen, säger Ann-Christin och skrattar.