Jag förstår att det låter konstigt, att ha en stark framtidstro när det ser ut som det gör i omvärlden med en pandemi som härjar och krig som pågår.
Det som händer i världen är självklart hemskt och jag hoppas att det tar slut så fort som möjligt och jag önskar att alla ska hålla sig så säkra som det bara går. Detta gör däremot inte att jag förlorar min framtidstro, en framtidstro som blir starkare och starkare för varje dag.

När jag började engagera mig fackligt för snart sju år sedan så kände jag att politiker inte gjorde vad jag ville att de skulle göra. De levererade inte alls vad jag ansåg att de borde och jag upplevde att politiken och det fackliga stod väldigt långt bort från varandra. När jag då pratade med en del fackliga personer för att få förståelse kring varför det såg ut som det gjorde upplevde jag att de inte hade tid, de jobbade ju redan fackligt, så varför engagera sig inom politiken också? 

Ett exempel på ett vallöfte som var fantastiskt, var
det socialdemokratiska vallöftet om att förbjuda religiösa friskolor 2018. Jag blev så glad över detta eftersom de privata skolorna kostar samhället onödiga resurser enligt mig, resurser som istället borde läggas på att stärka våra kommunala skolor. 

När det inte hände så mycket med denna fråga blev  jag väldigt besviken. Det jag inte förstod då var att vallöften baseras på att partiet som ger löftet får mer än 50 procen av rösterna. Först då kan det partiet få igenom sina vallöften utan att börja förhandla med andra partier. 

Men på senaste tiden har jag sett en ökad fackpolitisk kunskap och vilja inom både den fackliga och den politiska världen, det gör mig väldigt hoppfull. Jag ser mer och mer fackliga förtroendevalda inom politiken, tack vare detta blir det en annan politik. Beslut som tas har fackliga förankring som inte fanns tidigare. 

Arbetarrörelsen har börjat jobba ihop på ett sätt jag inte upplevt tidigare under mina 34 år i livet. 

Ett praktexempel på hur det fackpolitiska gör skillnad är att det finns ett ”handslag” mellan Socialdemokraterna i Jönköpings län, Kronobergs län och LO Småland Blekinge. Handslaget innebär att ett antal frågor är förankrade via arbetsgrupper med representanter från dessa grupper, fokusområden som man jobbar med gemensamt under de närmaste åren. Detta är en fantastisk utveckling där det tas ansvar från både den fackliga och den politiska delen av arbetarrörelsen tillsammans. Detta är något som nu eftersöks på fler platser i Sverige, det är fantastiskt och lovar mycket gott för framtiden.

Sammantaget gör det här att min tro på en bättre framtid är stark, något jag tror att jag delar med många andra. Framtiden ser ljus ut, vi har makten att vara med och påverka, kan man begära något mer? 

Magnus Fagerholm