Johan brinner för facklig solidaritet över gränserna
Det började med tretusen kronor på ett klubbmöte på Orkla Foods i Örebro. Drygt tio år senare har Johan Torgå och Livsmedelsarbetare för solidaritet samlat in uppemot en halv miljon kronor till fackliga kamrater i Sydafrika.
Livsmedelsarbetaren Johan Torgå har alltid varit engagerad i internationella frågor. Från protester mot militärkuppen i Chile 1973, via opinionsbildning för fackföreningen Solidaritet i Polen på 1980-talet till det han håller på med nu: insamling och stöd till det Sydafrikanska facket för livsmedels- och lantarbetare, CSAAWU.
Nu har det hunnit gå lite mer än tio år sedan Johan Torgå tog initiativ till den första insamlingen i Livsklubben på Orkla Foods i Örebro. Då var han klubbordförande – i dag är han pensionär, men engagemanget finns kvar.
– Idag är vi fem personer från klubben här i Örebro som är aktiva. Numera är Livsklubben på Nybergs Deli i Stockholm med. Det har ju varit svårt med utåtriktade aktiviteter ett par år nu under pandemin, men nu är vi igång igen, säger han.
– Vi har samlat in pengar och delat ut information vid några av Mikael Wiehes konserter nu på sistone. Och så var vi med på första maj, både hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Örebro. Innan dess så var det utanför en vinmässa – innan pandemin.
Många av medlemmarna i det Sydafrikanska livs- och lantarbetarfacket jobbar just inom vinindustrin. De usla arbetsvillkoren i branschen blev kända för en bredare allmänhet i Sverige för några år sedan, bland annat genom ett uppmärksammat reportage på SVT.
– Det gav också effekt för Livsmedelsarbetare för solidaritet, berättar Johan Torgå.
Gruppens Facebooksida fick tiotusentals reaktioner på sina inlägg och många skänkte pengar som slussades vidare direkt till Sydafrika.
Starten för solidaritetsprojektet har varit mer blygsamt. Johan Torgå hade fått kontakt med facket i Sydafrika via en bekant.
– Vi i klubbstyrelsen föreslog att vi skulle skänka 3 000 ur klubbkassan till våra kamrater i Sydafrika. Men då reste sig en medlem upp och tyckte att det var för lite, så det blev 4 000 kronor i stället. Sedan fortsatte det så, vid något tillfälle skänkte vi ett skadestånd för brott mot kollektivavtalet på 10 000 kronor till Sydafrika – pengar som kom från vår arbetsgivare.
Pengarna har gått till mycket konkreta saker. Till att börja med handlade det om bidrag för att kunna laga en lastbil, som facket använde när det körde runt för att värva medlemmar. Lite senare blev det bidrag till en cykelkampanj.
– Den kallades ungefär ”Cyklar för föreningsfrihet”. Vi såg till att de förtroendevalda på den sydafrikanska landsbygden fick cyklar så att de skulle kunna ta sig till varandra. Det är långt mellan gårdarna och man måste kunna transportera sig för att bedriva fackligt arbete. Vi har också skänkt pengar till strejkande arbetare på en vingård och till rättshjälp. Numera bidrar vi till CSAAWU:s Legal Defence Fund och betalar också deras medlemskap i det globala facket IUL.
Medlemmarna i det sydafrikanska förbundet kämpar precis som medlemmarna i Livs för bättre löner och schysta arbetsvillkor. Men det är tufft att jobba fackligt i Sydafrika. Det finns visserligen lagar som ger anställda rätt att organisera sig, men i verkligheten kan det se annorlunda ut.
– Det förekommer ofta förföljelse av fackliga medlemmar. Våra kamrater säger ungefär ”Vi har en av världens bästa grundlagar, problemet är att den inte gäller på landsbygden”. På pappret har de rätt att organisera sig, men när polisen är släkt med bonden som man jobbar hos, då görs allt för att försvåra det fackliga arbetet.
Samarbetet mellan Livsmedelsarbetare för solidaritet och det sydafrikanska facket går inte bara åt ett håll. Det finns mycket att lära av de fackliga kollegorna i Sydafrika, menar Johan Torgå.
– En sak som gjorde starkt intryck på mig var när jag fick möjlighet att vara med på deras kongress. Den glädje och kraft som jag mötte där, den skulle vi kunna ha mer av. Det sydafrikanska facket har också gett stöd när vi haft det tufft, till exempel när Findus i Bjuv skulle lägga ner – då manifesterade de för sina kamrater i Sverige.