Michelle Malmberg: ”Måste stå fast vid det fackliga löftet”

I över hundra år har människor kämpat för en samhällsförändring, allt från kvinnlig rösträtt, aborträtt, rätten att få älska vem man vill, arbetsrätt, en lön som går att leva på och så mycket mer. 

Deras kämpaglöd, envishet och vilja gav resultat, de byggde upp det samhälle vi lever i idag. 

Nu är året 2022 och vi lever i en modern värld, en värld som ständigt utvecklas och går framåt.

Tekniken utvecklas, forskningen går framåt och vi kan idag bota sjukdomar som förr var en dödsdom. Men går verkligen allting i rätt riktning? Jag börjar undra vilket år vi egentligen lever i. 

Runtom i världen ser vi hur det tas bort rättigheter för vanligt folk. 

Att ett land som USA väljer att ta bort rätten till abort är för mig fullständigt ofattbart.

Än en gång får kvinnor kämpa, slåss och demonstrera för sina rättigheter, rätten över sin egen kropp. En kamp som redan var vunnen en gång tidigare. 

Vi ser kriget i Ukraina, hur civila far illa. Där har det brutits mot de mest grundläggande mänskliga rättigheter som finns. 

Så många som har fått fly för sina liv och de som har valt att stanna kvar i landet har inte på samma sätt haft tillgång till skola, medicin och mat. Redan under krigets första dagar försämrades tillgången till butiker.

I Sverige ser vi också hur förändringar och försämringar blir en verklighet, lagen om anställningsskydd, las, är ett exempel.

Även i Sverige har vi krafter som aktivt vill försämra arbetsrätten för oss vanligt folk, att det ska finnas lagstadgade minimilöner som då försämrar förhandlingssituationen för den fackliga organisationen. 

De vill dra ner eller helt enkelt ta bort skyddsombud, de vill försämra i sjukförsäkringen. 

Vi är på väg mer än 100 år bakåt i tiden, och så många av oss accepterar det. Utvecklingen kan vara skrämmande, det kan ibland kännas som om det är lönlöst men den går att påverka, den går att förändra. För mig skapar det ett engagemang, ett driv att veta att vi tillsammans kan vända detta, vi tillsammans kan göra en förändring.

Det kräver att vi är många och att vi står enade, att vi än en gång står fast vid det fackliga löftet. 

”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”

Tillsammans är vi starka!