”Livs och Livsmedelsföretagens avtalskrav – tandlöst versus huvudlöst”
När man förhandlar med en motpart som Livsmedelsföretagens branschorganisation gäller det att sätta hårt mot hårt, skriver en grupp fackligt aktiva. Livs andre ordförande Jolan Wennberg svarar direkt.
Författarna till debattartikeln vill att Livs sätter hårt mot hårt i avtalsförhandlingarna.
Nu har kraven inför kollektivavtalsförhandlingarna kommit, både från Livs och LI, Livsmedelsföretagens branschorganisation. Att vi arbetare kommer tvingas acceptera en rejäl reallönesänkning, för att ”ta ansvar för svensk ekonomi”, det har vi sedan tidigare informerats om uppifrån.
På verksamhetsträffar och andra forum för debatt inom förbundet har vi diskuterat, och det verkar ha rått samsyn om, att ifall vi nu måste acceptera en reallönesänkning, så borde vi istället flytta fram våra positioner rejält på andra områden. Om arbetsgivarna ska ”få” en reallönesänkning av oss är det inte mer än rimligt att de tvingas betala med förstärkningar i andra delar av kollektivavtalet.
Det märks inte mycket av dessa diskussioner i Livs avtalskrav. Det är inga fel på de krav som ställts. Men det är svårt att se hur de på något vis kompenserar för en stor reallönesänkning för alla livsmedelsarbetare. Det känns som man hållit igen snarare än tvärt om.
Vår motpart håller inte igen
Någon sådan återhållsamhet märks inte från vår motparts sida. Nej, trots att det redan är klart att Livs kommer acceptera en stor reallönesänkning kräver LI dessutom att vi ska ge upp allt lokalt fackligt inflytande över exempelvis arbetstider och schemaläggning. De kräver ensamrätt på att fördela lönepotten, kravet på att parterna ska vara eniga ska tas bort. Och de vill i princip helt avskaffa Bilaga B om vår arbetsmiljö, som infördes i kollektivavtalet i samsyn mellan oss och arbetsgivarna en gång i tiden, på grund av de många olyckorna och den stora ohälsan i vår bransch. Nu vill LI lägga en försvarlig del av sitt förhandlingsutrymme på att skydda de arbetsgivare som bryter mot lagens krav på en säker och hälsosam arbetsmiljö, och försvåra för fack och skyddsombud att hålla efter dessa.
Det är inte ett försök att mötas i en rimlig kompromiss. Det är ett hån och visar att de ser oss som en vek organisation som de kan köra med som de vill.
Så i en situation där vi frivilligt valt att stå tillbaka lönemässigt, trots skenande inflation, räntor och el- och bränslepriser, väljer vår motpart att försöka pressa oss att dessutom avsäga oss stora delar av vårt fackliga inflytande och regleringar för att säkra en god arbetsmiljö.
Det är inte ett försök att mötas i en rimlig kompromiss. Det är ett hån och visar att de ser oss som en vek organisation som de kan köra med som de vill. Samtidigt verkar vårt eget förbund välja att visa maximal medgörlighet.
”Vi ska vara redo att strejka”
Resultatet kan bara bli ett; Vi kommer återigen att se våra positioner flyttas bakåt, ständigt bakåt. Är det konstigt då att vi har svårt att attrahera nya medlemmar?
När man förhandlar med en motpart som agerar på det sätt LI gör finns bara ett funktionellt svar om man inte ska tvingas till ständig reträtt: Sätt hårt mot hårt. Vi ska inte eftersträva strejk, men vi ska banne mig vara redo att strejka.
Kraven är nu lagda och det kan vi inte påverka. Men låt oss stå enade i att vi inte ska släppa till en millimeter gällande LI:s absurda krav på att inskränka vårt fackliga inflytande eller sabotera våra möjligheter att bedriva ett effektivt arbetsmiljöarbete och vår rätt till arbetsmiljöutbildning!
Upp till kamp, och, om det krävs, ut i strejk!
Replik: ”Livsmedelsarbetareförbundets avtalskrav framtagna i en demokratisk process”
Livs har tagit fram avtalskraven via motioner från medlemmar efter diskussioner på arbetsplatser, verksamhetsträffar, utbildningar och konferenser. De har behandlats av förbundsstyrelsen inför förbundsmötet (FS) den 24 maj, som beslutade att skicka dem, med motioner från kongressen 2021, till Livs förhandlingsdelegationer (som utgörs av medlemmar valda av förbundsmötet samt lokalombudsmän utsedda av FS). Delegationerna har under hösten 2022 behandlat samtliga motioner. I december överlämnades en rekommendation till FS att fastställa kraven.
Kraven är väl förankrade i vår organisation och är en framflyttning av vår position, krav som utökad individgaranti, förändrad stupstock, låglönesatsning, lönelistor och schemaläggning.
Kraven är väl förankrade i vår organisation och är en framflyttning av vår position, krav som utökad individgaranti, förändrad stupstock, låglönesatsning, lönelistor och schemaläggning. Lönekravet som fastställdes till 4,4% av förbundsmötet är, förutom att det är gemensamt i både LO:s och FI:s plattform, det högsta lönekravet sedan facken inom industrin bildades.
Kraven från Livsmedelsföretagen är bland annat förändringar gällande ordinarie arbetstid, nattarbetstid, schemaläggning, förändring av arbetstidskontot, revidering av bilaga B under avtalsperioden, avskaffande av fridagar och arbetsgrupp om en särskild förenklande reglering avseende småföretag/hantverksbagerier.
Vår målsättning är att hitta en överenskommelse men om detta visar sig vara ogörligt så är vi trygga i att ni, och övriga i vår organisation står beredd att hantera det.
Jolan Wennberg
andre ordförande Livsmedelsarbetareförbundet
