Matilda Antonsson: En vanlig fredag

Sega snabba steg. Matlådan ska in i kylen. Osminkad och trött. Klockan är 05.40.

– Godmorgon.

– Godmorgon.

Kaffet dricks av dem som sitter i matsalen. Ciggen tas av de som står ute i rökrutan. Vi klär på oss och kliver in i hygienslussen. Tvättar och spritar händerna. Stämplar in och önskar en god morgon till fler kollegor. Klär på oss den blåa plasten. Över händer, armar och kroppar. Sedan startar arbetsdagen. Vi hinner rotera tre gånger innan vi går på frukost. Med håret spretandes för att man precis tagit av sig mössan med hårnät. Märket etsat i pannan.

Morgon vid 09.30?

I korridoren på väg tillbaka in i produktionen börjar tjänstepersonerna rulla in.

– God morgon!

Morgon. Ja, kanske fortfarande för en del av oss. Vi andra har redan hunnit jobba oss fram till vad som skulle vara nära er lunchtid. Men tack, tänker jag. Och svarar:

 – God morgon!

Sedan går jag med mina kollegor tillbaka in i produktionen. Jag ställer mig på linjen och funderar på det ”god morgon” jag fått när min hälsningsfras egentligen redan bytts ut mot ett ”hej”. Att man förväntas säga ”god morgon” fram tills åtminstone 09.30. Att hela samhället är uppbyggt efter tjänstepersoner. Det är inget nytt, men det är alltid vi som ska rätta in oss i ledet.

Svårt passa telefontider

Ta exemplet med bokade telefontider. Om det ska ringa 09.30 lämnar du produktionen 09.25, för alla vet att samtalen aldrig kommer i tid. Sedan sitter du i omklädningsrummet med hörselkåporna bredvid dig. Klockan går. Och den går, men inget samtal har kommit. Eller så har du redan tre missade samtal när du kommer ut från fabriken – trots att du sagt att du inte har tillgång till telefonen när du jobbar. Men det spelar ingen roll. För samhällstjänster är uppbyggda efter kontorstider. Inte efter oss som inte kan ha konstant tillgång till telefonen. Resultatet – du har missat nästan en hel rotation på linjen för ett samtal som varade två minuter.

Efter det fortsätter dagen, tills den tar slut. Vi säger i stället ”hejdå” eller ”tack för idag” till varandra. Tjänstepersonerna sitter kvar på sina kontor några timmar till. Åtminstone de som inte jobbar hemifrån. Där och då känner jag mig nöjd över att inte vara den som behöver stanna kvar.

– Trevlig helg, säger jag till de jag möter i korridoren som är på väg för att hämta mer kaffe.

– Trevlig helg!