”Bortskämda arbetsgivare har ständigt högre krav”
När vi stod runt det löpande bandet och lyfte lådor, så fanns det alltid någon som var långsammast och som andra ibland suckade över.
Särskilt när vi hade fått igenom att vi skulle få gå hem när vi var färdiga med dagens lådor och ändå få en full dagslön. Irritation. Om bara den där tröga människan var borta så skulle vi komma hem en kvart tidigare!
Det hopsnack som då behövdes var att diskutera kring den bistra sanningen: Det kommer alltid att finnas någon som är långsammast. Tar vi bort den långsammaste så kommer någon annan att vara långsammast.
De vill behålla lydiga personer och arbetsledarnas kompisar och personer som ännu inte blivit utslitna, sådana som klarar TEMPOT.
När ryker du själv? Ska det bara bli några superarbetare kvar och hur länge ska de hålla? Väljer vi den vägen så kommer ökade krav och ökat tempo att drabba både oss som slagits ut och oss som ännu arbetar.
Detsamma gäller turordning. Det pratas om kompetens, men när chefer får bestämma så vill de ofta göra sig av med äldre anställda, även trotjänare, de som blivit slitna/skadade, och personer som anses besvärliga på något sätt, som fackliga aktivister och personer som vet sin rätt och håller på den.
De vill behålla lydiga personer och arbetsledarnas kompisar och personer som ännu inte blivit utslitna, sådana som klarar TEMPOT.
Det är just ett sådant subjektivt och tempo-uppskruvande urval som reglerna är till för att förhindra.
Denna funktion av turordningsregler kan inte ersättas med studiemöjligheter eller högre a-kassa. Sånt hjälper inte ett dugg mot trycket, tempot som orsakar stressjukdomar, olyckor och utslagning. Där har vi också de verkliga, växande trösklar som försvårar för unga, äldre och ovana att få en anställning trots att de egentligen behövs.
Men sanningen är att fack och arbetarkollektiv väldigt ofta har accepterat avsteg från reglerna.
Trösklarna in i arbetslivet består av bortskämda arbetsgivares ständigt ökande krav på färdigutbildad, snabb och lydig personal. Trösklarna ut, som kan vara i vägen då de vill putta ut anställda som inte uppfyller de ökande kraven, vill de sänka.
Arbetsgivarna har under lång tid gnällt på hur besvärligt det är med turordningsreglerna i LAS. Men sanningen är att fack och arbetarkollektiv väldigt ofta har accepterat avsteg från reglerna.
Facken kanske har fått något i utbyte och tycker att det är en bra deal. Men då har de ändå accepterat det tempouppskruvande urvalet. När företagen vänjer sig vid att få som de vill, blir nästa steg att slå fast det i lag och avtal. Följden blir försämringar av reglerna.
Det är just vad vi har sett hända under de senaste åren. Det kommer att fortsätta åt samma håll, tills vi vänder utvecklingen åt andra hållet.
