Så vill Ida Ivarsson förändra bryggeribranschen

De flesta hon mött är schyssta. De vill väl och är trevliga. Men det räcker inte hela vägen. Att vara kvinna inom bryggeribranschen är något annat än att vara man.

– Ofta handlar det om saker som är svåra att sätta fingret på. Det handlar om att inte bli insläppt, inte tagen på allvar och inte få det utrymmet som män får.

Hennes egen väg in i branschen var kort. En bit in i sin utbildning inom bryggeriteknik i Kristianstad sökte hon ett jobb på det lokala bryggeriet i sin hemkommun Karlshamn – och fick det. Över natten gick hon från att brygga 20 liter hemma till att ansvara för en 2000-litersproduktion.

– Jag hade en väldigt duktig och tålmodig chef som visade mig allt. Det var verkligen ”learning by doing”. Jag tror man kan läsa och tänka mycket kring detta, men det mesta lär man sig av att testa sig fram.

Spritchef på Stigberget

Efter att hon blivit varm i kläderna fick hon ännu ett förtroende – att bygga upp bryggeriets destilleri. Det var så hon kom in på att tillverka sprit. Något som på sikt ledde till jobbet som spritchef på Stigbergets bryggeri i Göteborg, när kärleken fört henne till stan.

– Stigberget stod precis i startgroparna, så jag hade mycket glädje av att ha gjort det förut. Även om varje kommun har sina regler och rutiner. Det är mycket pappersarbete, innan man får börja med det roliga.

Två olika typer av gin och en akvavit tog Ida fram. Den första, som aldrig hann få något poetiskt namn utan kort och gott kallas Stigbergets First small batch gin, har av kritiker beskrivits som ”ett vidunder till gin” som skulle kunna vara Sveriges bästa.

Produkterna går fortfarande att köpa på Systembolaget i Göteborg eller via beställningssortimentet, runt om i landet. Men destilleriet har stängt ner. 

– De tog beslut om att inte fortsätta. Självklart tycker jag det är synd, men det är som det är.

Det blev ett stort varsel och många fick gå. För Ida innebar det att hon blev utan jobb. Något som hon inte ser bara negativt på. Det innebär att hon kunde ta ett steg tillbaka och börja fundera över vad hon verkligen vill med sitt yrkesliv. Hittills har karriären rullat på, nästan av sig själv.

Jobbat för jämställdhet

Smakkombinationer har intresserat henne sedan barnsben, när hon nyfiket fick uppleva farmors och mammas saftande och syltande. Men det är inget måste för henne att fortsätta på den inslagna banan.

Det hon tagit med sig, utöver sina praktiska kunskaper, är erfarenheter av en arbetsmiljö som ligger efter. Både när det gäller det fysiska och psykiska. På Stigbergets bryggeri var hon skyddsombud och fick flera aha-upplevelser.

– Jag har alltid jobbat för jämställdhet i branschen, sedan jag fick mitt första jobb. Men det finns fortfarande mycket att göra. Uppdraget som skyddsombud var ett otroligt spännande och givande.

Det hon beskriver är en tystnadskultur. I bryggeribranschen ofta påverkat av att arbetsplatserna är små. Stämningen är familjär och alla känner alla.

– Det kan göra det svårt att hitta sätt att lyfta problem. Din närmaste kollega kan också vara din chef. Och din kompis. Jag har ofta tryckt på att man ska ta in extern HR-hjälp och i de fall man gjort det har det fungerat väldigt bra.

Dricker sällan starkpris själv

Även om dörren till nya utmaningar står på glänt talar hon sig varm om spriten. Inte om att dricka den kanske. Hon dricker sällan starksprit själv. Men hon skulle vilja vara med och utveckla svenskarnas drickande.

Hon ser en tydlig lucka i sortimentet idag. Den sprit vi dricker är oftast relativt billig eller oerhört dyr. Hon efterfrågar ett mellansegment, med bättre kvalitet till ett rimligt pris. Men är också sugen på att rucka en ganska konservativ värld.

– När det gäller öl känns det som att det mesta testats. Det går inte att förvåna någon längre. Men när det gäller sprit går det verkligen att vara kreativ. Där finns tunga traditioner som skulle kunna utmanas, gränser som behöver pushas. Precis som inom branschen i stort.