Matilda Antonsson: ”Jag tänder ett ljus för alla vars liv har slocknat bara för att de gick till jobbet”

Det närmar sig alla helgons dag. En högtid när vi tar oss till kyrkogårdar och tänder ljus. Har en tyst minut. Låter ljusets låga representera de vi hållit kära som inte längre finns med oss. Sörjer. Hedrar. Minns.

Döden är tuff att skriva om. Svår för många att ens tänka på. Men döden är så mycket mer än mörker. Det är den som gör att vi tar vara på livet.

Vi förlorade en av oss

Jag tänker tillbaka på en torsdag i december för fyra år sedan. När jag gick i korridoren från omklädningsrummet till matsalen fick jag reda på att min styvpappa somnat in efter en tids sjukdom.

Hela min värld stannade upp samtidigt som virrvarret av blåa plastbrickor, matlådor och kaffekoppar fortsatte att existera runt mig.

Jag gick ut i rökrutan som för en gångs skull var tom på människor. Jag behövde få luft. Det var väntat att beskedet skulle komma men det slog mig hårt ändå. En del av mig stannade kvar där ute.

Jag samlade mig och bestämde mig för att gå sönder när jag kom hem. Klistrade på en håll-tillbaka-tårarna-mur och gick in och satte mig.

Vid bordet var livet som vanligt. Alla skrattade åt något och jag kände att dagen skulle gå lättare att ta sig igenom med mina kollegor runt mig. Jag kände en tacksamhet för att jag får vara omringad av så fina människor. En himla tur att vi har varandra!

Vi har varandra, men förlorade en av oss för tretton år sedan. Hittills i år har 37 människor mist sina liv på arbeten i Sverige. 37 olyckor med dödlig utgång.

Alla våra skyddsombud tjatar om riskobservationer. Riskbeteenden. Tillbud. Olyckor. Hur många gånger har ni inte hört att enligt statistiken går det tio tillbud på en olycka?

Det är det som är det tragiska med statistik. Det är sällan det blir något trendbrott utan ett ändrat grundbeteende.

När detta publicerar har 41 dött

Jag vägrar tro att det ska vara normalt att våra kollegor och vi själva riskerar att dö på jobbet. Gå dit en morgon eller kväll för att aldrig komma hem igen.

Om du föreställer dig din egen arbetsplats en vanlig dag. Plocka sedan bort 37 av dina kollegor. Hur tomt blir det? Finns det ens någon kvar?

Statistik är människor. Det är du. Det är jag. Vi, precis som alla som blivit av med sina liv, har människor vi älskar och människor som älskar oss. Älskat oss.

Enligt statistiken snittar vi mer än fyra olyckor i månaden med dödlig utgång. Det betyder att det statistiskt kommer vara 41 personer som dött på jobbet när det här publiceras.

Jag tänder ett ljus. Jag tar en tyst minut. För alla jag önskat kunnat finnas kvar i mitt liv. För alla som blivit berövade på sitt liv för tidigt. För alla vars liv har slocknat bara för att de gick till jobbet. Vila i frid.