Klubbordförande Antonio räds inte dålig stämning: ”Jag gillar striden”

Ena sidan av det sömniga torget i östra Göteborg upptas helt av ett gym. Hit går Antonio Isla de flesta dagar i veckan. För att skaka av sig frustration eller få utlopp för positiv energi.

Han är en tränande person, har alltid rört sig. Sysslat med både fotboll och dans.

Men det han satsade på till slut var amerikansk fotboll. Han tog sig ända upp till den högsta divisionen. Men med första barnet blev det svårt att få ihop schemat.

– Barnets mamma och jag hade separerat och jag vägrade bli varannan helg-pappa. Jag ville vara med mitt barn så mycket det gick. Då var jag tvungen att välja bort något annat. Det var ett enkelt val.

Självklart att engagera sig

Lika självklart verkar han tycka att det var att engagera sig fackligt. För drygt 10 år sedan blev han skyddsombud, några år senare var han med och startade klubben. I dag är han ordförande.

– Jag letade inte efter fel – men såg dem. Och ingenting hände. Nu när jag jobbat fackligt så pass länge kan jag säga att jag gillar att vara med i striden, för det är där man gör skillnad.

Att vara jobbig är en del av uppdraget. Kanske är han extra väl lämpad, eftersom han inte låter det bekomma honom om ledningen på arbetsplatsen upplever honom som besvärlig.

– Om vi är jobbiga så är det för att de inte håller sig till reglerna. Det finns en enkel lösning på det.

Mycket har hänt sedan klubben startade

Antonios främsta råd till den som vill engagera sig, men som inte känner sig trygg i de situationer som uppstår, är att skaffa sig mer kunskap. Det finns många utbildningar att gå och det går också att få stöd från förbundet, om en situation är för komplicerad.

– Vi förbereder oss alltid väl före ett möte med arbetsgivaren. Det är så vi har lyckats stå på oss, för att vi vet när vi har rätten på vår sida.

Han tycker att mycket har hänt sedan klubben på charkföretaget Signal & Andersson startade 2017.

– Skillnaden mellan nu och då är jättestor. Det är praktiska saker som förändrats, som att stövlarna har stålhätta, men också andra delar, som hur personalen behandlas.

Men än kan han inte vila. Ett viktigt uppdrag är att få fler att engagera sig.

När Antonio började jobba fanns det över 20 olika nationaliteter på arbetsplatsen. Det var en utmaning att nå fram till alla, även de som inte kunde svenska.

För många av dem var det också ett första jobb och en väg in på den svenska arbetsmarknaden. I det läget kan det vara extra obehagligt att uppfattas som besvärlig. I dag tycker Antonio att det kan vara svårt att övertyga de unga.

– Allt handlar om pengar. De ser i första hand vad det kostar. Jag försöker få dem att förstå att de tjänar på att vara med i facket. Jag försöker också förklara att det finns en begränsning i hur mycket hjälp de kan få av oss, om de inte är med – om något händer.

Gick in i väggen

Även om hans engagemang aldrig svalnat blev han tvungen att själv dra sig tillbaka en period. Det var när klubben var ny och han inte såg någon ände på allt han ville förbättra.

Det blev ett upptrissat läge och Antonio och de andra medlemmarna beslutade sig för att anmäla arbetsgivaren till Arbetsmiljöverket. Samtidigt hade Antonio börjat engagera sig regionalt.

– Jag tog samtal och svarade på mejl både kvällar och helger. Till slut gick det inte längre – jag gick in i väggen och blev sjukskriven.

Det är risken med ett starkt engagemang och med en inställning att allt går. Det är också förklaringen till att hans tidigare karriär som skådespelare även involverade uppdrag som kock.

De som känner Antonio vet att han var med i Peter Birros serie Hammarkullen på 90-talet. Att han skulle få en roll var det nog ingen som var förvånad över, när de teamet började leta ungdomar i området.

– Jag har bott där i nästa hela mitt liv. När jag fick komma in för audition frågade de vad jag visste om Hammarkullen. Jag slog jag mig för bröstet med båda handflatorna och sa ”Jag är Hammarkullen”.

Backar inte för en utmaning

Antonio skrattar åt minnet av den självsäkra unga mannen han var då. Han skrattar delvis för att det inte slutar där, med en roll i en stor svensk serie.

När han fick höra att det var krångel med matleveranserna erbjöd han filmteamet, att utöver sina skådespelarinsatser även stå för all catering. Han fick chansen.

Tillsammans med sin dåvarande flickvän och en vän lagade de käk till alla involverade under hela inspelningen.

– Om man tittar på eftertexterna kan man se att de tackar den chilenska kocken. Det är jag. Det säger kanske en del. Jag backar inte för en utmaning.