Sandra Sölter som arbetat på Carlsberg i mer än 20 år beskriver sig själv som en lojal person som alltid känt ett stort ansvar för både jobb och arbetskamrater.

När hon efter föräldraledigheten flyttades till en annan linje, än den hon tidigare arbetat på, var det tänkt att hon skulle få utbildning i de nya arbetsmomenten.

Men utbildningen uteblev – på grund av underbemanning och stress.

Problemen bara fortsatte

Vid flera olika tillfällen försökte Sandra Sölter ta upp situationen med sin dåvarande chef men upplevde inte att hon blev tagen på allvar.

– Problemen bara fortsatte, stressen blev värre. Dessutom fick vi plötsligt en ny chef, som jag också pratade med. Men allt rann liksom ut i sanden.

När Sandra varit tillbaka på jobbet i ungefär ett halvår och som vanligt stod vid linjen och försökte hinna med, svartnade det plötsligt för ögonen. Hon hade fått sitt livs första panikångestattack.

– Jag hade aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv och förstod först inte vad som hände. Det var fruktansvärt obehagligt och går egentligen inte att beskriva i efterhand.

Sandra slutade fungera

Det var den sista helgen i februari 2021. Sandra slutade fungera, gick hem från jobbet och blev omedelbart sjukskriven.

Hur mådde du då?

– Jag mådde fruktansvärt dåligt. Men jag fick jättebra hjälp från vår klubbordförande Jonathan. Han tog verkligen situationen på stort allvar. Han hjälpte mig att fylla i alla papper till Försäkringskassan, och åkte hem till mig för att stötta och ta reda på hur jag mådde. Utan honom eller klubben hade jag aldrig klarat av att komma tillbaka till jobbet. Det är jag ganska säker på.

Sedan september i år är Sandra Sölter nu tillbaka på jobbet 50 procent. Hon beskriver sin arbetssituation i dag som helt annorlunda.

– Jag arbetar vid en mycket lugnare linje nu. Jag har en ny chef som lyssnar och förstår. Och arbetslaget är jättebra. Jag har också möjlighet att gå undan ett par minuter om jag känner att ”nu blev det för mycket”.

Upplever du att sjukdomen har förändrat dig på något sätt?

– Ja, jag orkar inte riktigt med stora sociala sammanhang längre. Jag är inte heller lika stresstålig. Jag får fortfarande hjälp från sjukvården och en sak som jag tränar mycket på nu är att lära mig att säga nej och lyssna på kroppens signaler.