De håller i gång mejeriet i Ukraina – trots kriget

På mejeriet, som är ett av Ukrainas största, jobbar mejeriarbetarna dygnet runt enligt ett skiftschema. Ett dagpass, följt av ett nattpass och sedan två lediga dagar.

31-årige yoghurtarbetaren Pavlo Kuchta trivs här. Okej, lönen kunde ha varit högre, tycker han, men menar samtidigt att de flesta arbetarna i Ukraina skulle vilja ha och behöva högre lön. Förutom det ger han arbetsplatsen gott betyg.

– Jag är ganska nöjd. Produktionsprocessen är intressant. Och jag kan tillbringa de två lediga dagarna med min familj.

Pavlo Kuchta bor i en by 22 kilometer från Radechiv. Hemma väntar hans fru som tar hand om parets tre barn: två, fyra och sju år gamla. Trots kriget har Pavlo Kuchtas familj aldrig haft tankar på att göra det som många andra ukrainare har gjort – lämna landet.

– Det här är mitt land, och jag trivs här. Och det är ju inte så att ryssarna är precis runt hörnet. Att börja om med allt från grunden utomlands? Nej tack, säger han.

”Vi måste leva vidare”

I västra Ukraina där mejeriet ligger är livet just nu relativt tryggt. Men oron och stressen finns där, hela tiden. Regionen beskjuts och bombas, men än så länge i mindre utsträckning än de delar av landet som ligger närmare frontlinjen.

– Men en dag blev jag riktigt rädd. En raket briserade på ett fält bara 80 meter från vårt hus. Jag var på jobbet då och telefonen fungerade inte så jag kunde inte ringa min fru. Lyckligtvis skadades ingen av mina familjemedlemmar, säger Pavlo Kuchta och fortsätter:

– Vi måste leva vidare och jobba så gott det går. Hoppet är det sista som dör.

Priserna har stigit kraftigt

40-åriga Natalia Kovaliv som ansvarar för produktionsprocessen, har arbetat på mejeriet i 18 år. Den 24 februari 2022 när Ryssland attackerade Ukraina är en dag hon aldrig kommer att glömma.

– På morgonen ringde en kollega och sa att det var krig. All produktion på mejeriet stoppades. Rädslan och osäkerheten var stor, berättar hon.

Några dagar efter den inledande attacken återupptogs produktionen och så småningom har nu en viss stabilisering uppnåtts.

Precis som sin kollega Pavlo Kuchta planerar Natalia Kovaliv att stanna kvar i landet. Trots att hon har två barn.

– Mina föräldrar bor i Tjeckien, vi skulle kunna resa dit, men vi vill stanna här. Det här är vårt land. Och min man skulle ändå inte släppas ut ur landet. Män mellan 18 och 60 år, med vissa undantag, får inte lämna Ukraina.

Natalia Kovaliv tycker att det har blivit mycket svårare att leva under kriget.

– Priserna har stigit kraftigt. Det jag och min man tjänar räcker för att överleva, men det är omöjligt att spara.

Kämparglöden finns kvar

Mejeriet har alltid tillhandahållit vissa förmåner för sina anställda. En av dem är särskilt uppskattad – mer nu är någon gång tidigare. Det handlar om sjukförsäkringen.

Serhij Stetskov är chef för företagets produktkvalitets- och säkerhetsavdelning. Han berättar om försäkringen:

– Vi har ett avtal med ett försäkringsbolag som garanterar våra anställda gratis vård och behandling på sjukhus. Det är en uppskattad förmån i ett land med praktiskt taget ingen allmän sjukförsäkring.

Företaget erbjuder även gratis busstransporter till och från jobbet för alla som bor inom en radie av 15 kilometer. Dessutom har personalen tillgång till lokaler med mikrovågsugnar, vattenkokare, kylskåp och en tv.

Enligt Serhij Stetskov har kriget inneburit stora utmaningar för mejeriet – inte minst när det handlar om produktion, inköp, transport och marknadsföring.

– Många leverantörer uteblev snabbt på grund av ockupationen. Det innebär att vi har fått importera varor och utrustning från andra länder, till exempel från Polen.

Även försäljningsmönstret har förändrats. Stora områden i öst gick snabbt förlorade under krigets inledningsskede. Flera miljoner människor – och potentiella kunder – lämnade Ukraina. Trots det finns kämpaglöden kvar och företaget arbetar intensivt vidare med att utöka produktionskapaciteten, bygga nya lager och produktionsenheter.

– Vi har också ökat exporten av smör och mjölkpulver, först och främst till Polen och Bulgarien. Till Moldavien har vi ökat exporten av grädde, yoghurt och kefir, fortsätter Serhij Stetskov.

Långvariga strömavbrott

En annan sak som orsakat problem sedan krigsutbrottet är långvariga strömavbrott. Förra hösten och vintern är ett exempel. Då besköt ryssarna Ukrainas energiinfrastruktur intensivt, vilket ledde till frekventa problem med strömmen.

– Det löste vi genom att köpa två dieselgeneratorer på 800 kW respektive 500 kW. Generatorerna kan täcka 70–75 procent av vårt elbehov. För oss som producerar färskvaror är varje produktionsstopp väldigt problematiskt.

Förutom elstopp, oro och rädsla har 94 av företagets anställda mobiliserats av Ukrainas väpnade styrkor. I dag är sex av dem döda.

– Det är en stor förlust för företaget, fortsätter Serhij Stetskov och berättar att en anställd som ursprungligen togs ut i strid nu har demobiliserats och planerar att återgå till arbetet i mejeriet.

– Han har genomgått rehabilitering efter att ett ben fick amputeras. Vi jobbar nu med att förbereda en lämplig arbetsplats för honom.

Även om ryssarna inte beskjuter städerna i västra Ukraina lika intensivt som städerna nära frontlinjen som Charkiv, Zaporizhzhia, Odesa och Cherson, så ljuder flyglarm nästan varje dag över fabriken. När hotet är skarpt stoppas all produktion och arbetarna går till ett välutrustat skyddsrum utanför anläggningen.