Veronica Linarfve: ”Jag tappade känseln och kunde inte prata”

Din bok handlar om Gabriella som en dag drabbas av underliga symptom. Vad händer med henne?

– Gabriella är klippan alla vänder sig till. Hon projektleder jobbet, tar hand om familjen, stöttar väninnan som har relationsproblem och när hennes 92-åriga biodlande farfar blir sjuk snurrar hon även in honom i sitt ekorrhjul. Märkliga symtom börjar smyga sig på. En dag hittas hon under ett skrivbord på sin före detta arbetsplats, fast övertygad om att hon är ett bi …

En del av Gabriellas historia är hämtad ur ditt eget liv, berätta?

– Precis som Gabriella surrade jag själv omkring i tillvaron och när min gamla farfar blev sjuk och vägrade hemtjänst och inte heller ville flytta från huset han bodde i, var det jag som tog hand om honom.

– Det blev för mycket. När farfar dog, dog även en bit av mig … jag kollapsade av stress. Jag tappade känseln i kroppen, håret, minnet och kunde inte prata sammanhängande. Tack och lov fick jag fin hjälp och rehabiliterades på heltid i sexton veckor. I dag är jag frisk och lever ett hållbart liv. Den största skillnaden är att jag har förstått hur viktiga pauser är.

Vad är en riktig paus?

– Det är när alla distraktioner är bortkopplade och du kan möta dig själv. I början kan det vara svårt och utmanande, men tänk vilken grej när du vet vem du är, vad du står för, vad du vill, vart du är på väg och vad som är viktigt – på riktigt – för dig. Då kan du navigera i livet på ett annat sätt.

Bokens titel, Bidrottningen, vad syftar den på?

– Bin har en central roll i boken och Gabriella lär sig mycket av dem. Precis som bin som surrar runt och bidrar till att upprätthålla balansen utan att vi tänker på det, finns det många människor, fortfarande främst kvinnor, som gör ett idogt arbete i det tysta. Dem vill jag hylla med den här boken.