Skyddsombudet Päivi peppar kollegorna till rörelse

Päivi Rizks löpintresse började i tidiga tonåren.

– Min pappa slutade röka några år innan jag och mina yngre syskon föddes. I samma veva började han löpträna. När jag var runt 14 år gammal hängde jag för första gången med pappa och två av mina bröder på en löprunda. Vi sprang en runda på fem kilometer. Efter det var jag fast.

Hon fortsatte sedan med löpningen och sprang organiserat i en löparklubb i några år.

– Men jag drömde inte om att bli elitlöpare, och jag kom alltid sist på de här 800-metersloppen. Jag var inte bäst – men jag tyckte det var roligt!

Sedan dess har löpning följt med Päivi Rizk genom livet. I dag är hon 49 år gammal och numera sköter hon träningen på egen hand. Dessutom är hon tränare för en löpargrupp i hemorten Nödinge.

– Jag springer tre till fyra gånger i veckan. Det blir ungefär tre, fyra mil per vecka.

Handlar lika mycket om det mentala

Men det handlar inte bara om träning. Päivi Rizk springer också en hel del lopp, bland annat Göteborgsvarvet. I år är hon också anmäld till Lidingöloppet i september.

Vad är grejen med löpning egentligen?

– Jag känner att jag mår bra av det. Det ger mig energi och det håller mig frisk och stark. Jag har aldrig varit så vältränad och stark som jag är nu. Men det är inte bara löpning. Jag går till gymmet en gång i veckan, och jag försöker variera med cykling och skidåkning.

Löpningen handlar dock inte bara om det fysiska måendet, berättar Päivi. 

– Det handlar lika mycket om det mentala. Om jag till exempel är stressad så kommer jag tillbaka med ny energi efter en löprunda, och allt blir mycket lättare.

Mål – att få igång fackligt engagemang

Till vardags jobbar hon på kött-, fisk och skaldjursföretaget Johan i hallen & Bergfalk i Partille. Att vara i god form är ingen nackdel för arbetet – tvärtom.

– Jag jobbar på skivningen för pålägg. Det är ett fysiskt arbete där man står och gör många monotona rörelser. Då är det bra att bygga lite extra styrka.

På ”Johan i hallen” har hon jobbat i tio år och är dessutom skyddsombud.

– Det är viktigt att folk känner sig trygga, säkra och mår bra på jobbet. Företaget har också vuxit på senare tid, så det är lite trångt hos oss. Då är det ännu viktigare med arbetsmiljön.

I dagsläget finns två skyddsombud på arbetsplatsen, en som jobbar på lagret och Päivi i produktionen. Men det finns ingen klubb.

– Mitt mål har varit att försöka få i gång lite fackligt engagemang och nu har vi två, tre personer som är intresserade och som ska gå medlemsutbildning. Vi får se vad det leder till. Förhoppningsvis kan vi få ett eller två skyddsombud till.

Livs tjejsatsning

Päivi Rizk har också deltagit i Livs tjejsatsning, förbundets utbildning riktad enbart till kvinnor.

– Det är jättekul att man satsar på tjejer – och vilka underbara människor man mötte! Både ledarna, föreläsarna och alla tjejer som deltog gav jättemycket energi. Det var väldigt många starka tjejer som vågar säga vad de tycker. Jag blev imponerad, säger Päivi Rizk som tycker att det är viktigt att uppmuntra tjejer att våga säga ifrån och ta för sig mer.

Päivi Rizk försöker själv att ge energi till andra, bland annat genom att peppa arbetskamraterna till fysisk aktivitet.

– Ibland när jag märker att det blir lite mycket stillastående på golvet kan jag säga: ”Nej, nu rör vi på oss!” och så hoppar vi lite till musiken, gör höga knän och viftar med armarna för att få igång blodcirkulationen. Men det är inget vi gör rutinmässigt.

 Hon försöker också påminna arbetskamraterna om att använda friskvårdsbidraget.

– Vi har ett bra friskvårdsbidrag på jobbet, 5 000 kronor per person. Jag blir nästan arg när man inte använder och utnyttjar det. Det är ju för ens egen skull!

Päivi Rizk medger också att det ibland kan bli en del snack om träningsformen som ligger henne varmast om hjärtat.

– Det blir så klart att jag pratar lite löpning, men jag försöker få folk att inse att det är viktigt att röra på sig och att ta hand om sin hälsa. Ibland får jag försöka stoppa mig själv. Arbetskamraterna kanske tycker att jag är lite tjatig – men det får de ta!