”Företagen blandar redskapet för att mäta tiden, klockan, med tiden själv…”

Att vi måste göra allt snabbare beror på att företagsledning-arna tagit miste och tror att all tid endast är ”klocktid”. Ett tankefel, helt enkelt, ligger bakom stressen.

[Ur nummer: 01/2004] Det är lite hårdraget Hans Rämös uppfattning. Han är företagsekonom på Stockholms universitet och har skrivit en avhandling om gränser i tid och rum för produktion av livsmedel. Han undrar om allt verkligen måste gå snabbare och snabbare.
Det finns ju mycket annan tid än klocktid, till exempel ”det rätta ögonblicket”, det vill säga att göra rätt sak vid rätt tidpunkt. Den förmågan har också en stor betydelse för företagens konkurrensförmåga.
Han ger ett exempel från livsmedelsvärlden. När kadavermjölet rensades ut ur det svenska fodret på 80-talet var det ett uttryck för ”det rätta ögonblicket”. Sverige är idag det enda EU-land som inte haft galna ko-sjukan.
Företagsledningarna premierar ändå klocktiden, den i sekvenser mätbara, som kan pressas samman, minskas. Ökad produktivitet och mer stress blir följden, men frågan är om det verkligen kommer rätt sak ut.

Gäller inte mat och människor
Ju snabbare, desto bättre gäller för varuproduktionen, för prylarna, men inte på samma sätt för maten och människorna. Det blir inte bättre mat för att den produceras snabbare. Korven får inget högre förädlingsvärde. Den blir endast billigare att producera och med stor sannolikhet sämre att konsumera. 
Vi kan inte, menar Hans Rämö, lösa problemet med tidsbrist, genom att öka hastigheten. Det skapar bara nya problem; det handlar istället om att bestämma över tiden.
Tid ses allt för mycket som klocktid, det vill säga som något abstrakt, en siffra i en kalkyl.

Kronos – en elak gud
Grekerna kallade denna tid för Kronos, som var en elak gud. Många företagsledningar inser inte att den har blandat ihop redskapet för att mäta tiden, klockan, med tiden själv.
Det heter ju ”just-in-time”, men den mest grundläggande tiden är upplevelsen, den borde vara utgångspunkten, upplevelsetiden. Samma sak gäller rummet, det är inte det rum som går att mäta med linjal, i form av avstånd från en punkt till en annan, som vi lever i, utan det är platser, unika platser, där vi möter andra människor och finner ett sammanhang.

Fotnot: Hans Rämös skrift ”Om tidens och rummets gränser för maten och miljön” finns på www.nordregio.se/r0103