Familjeföretag med bara fyra anställda storskrällde vid årets Chark-SM

Den bästa ostkorven görs av det lilla familjeföretaget Bromma chark i Stockholm. Ägaren Lennart Haglund och ”smetblandaren” Stephen Tasker åkte till Chark-SM i Göteborg och tog emot diplomet.

[Ur nummer: 12/2004] Det är tidigt på morgonen och produktionen har just dragit gång i fabriken som ligger på gatuplanet i ett bostadshus från 30-talet. Visst är det lite rörigt och trångt, men ändå något magiskt med hacken och korvsprutan. Det är så enkelt, och samtidigt så svårt.
Bromma chark var ett av 102 företag som deltog i årets upplaga av Chark-SM. Antalet tävlande bidrag uppgick till hela 553 stycken. För en liten tillverkare med fyra anställda som Bromma chark är det ett verkligt erkännande att vinna och nu vann företaget inte bara guld för ostkorven utan också silver för chorizon.

Anade något
– Vi hade inte ens anmält oss till tävlingens stora bankett på kvällen, berättar Lennart Haglund, det är mycket pengar för oss och jag tyckte inte att det var någon idé. Men när de ringde och sa att vi nog borde göra det förstod jag att något var på gång.
Stephen Tasker är påtagligt stolt och säger att det var fantastiskt kul att delta på banketten och prisutdelningen.
Och lite överrumplad verkar han vara över framgången.
– Ostkorven anmälde vi för att vi visste att den sålde bra, säger Stephen. Det är en speciell teknik som gör att vi kan ha hela tärningar i den. Andra smetar ut osten och då blir det inte lika bra.
Ostkorven och chorizon lämpar sig båda för att grillas eller stekas.
Stephen berättar att de inte valde den kryddigaste chorizon utan den som låg mittemellan.
– Smeten är inte svår att göra, säger han, men man måste tänka på att satsen ska vara grov och då gäller det att hålla koll på hacken så att den inte körs för länge.
Han kommer från England och har jobbat med charkvaror sedan han var 16 år, började i faderns köttaffär. Efter en tur till Spanien, där han tillverkade engelska korvar åt semestrande engelsmän kom han till Sverige. Orsaken var en svensk kvinna.
De är två som jobbar i beredningen. Den andre är Karin Lilius och hon är också delaktig i framgången och stolt över vad de lyckats med. De turas om att göra allt: satsar, blandar och sprutar, men till Göteborg fick bara en åka.
– Någon var tvungen att sköta tillverkningen, konstaterar hon.
Så är det för en liten tillverkare, det går inte att stänga, marginalerna är för små.
– Jag tror ändå att det roligare att jobba här än på en stor fabrik, säger Karin.
Personalomsättningen på familjeföretaget är liten och trivseln stor. Även Lennarts pappa och mamma deltar i produktionen, fast mer på ideell basis.
Karin Lilius jobbade på ett skivlager innan hon kom till Bromma chark, och det är ju en helt annan typ av jobb. Hon gick arbetslös en tid och så började hon på företaget för att hennes syster jobbade där.
Först hoppade hon in i paketeringen och sedan fortsatte hon till beredningen och med åren har hon lärt mig mer och mer av hantverket.
Nu är hon som sagt med och tillverkar några av Sveriges bästa korvar, det är inte illa.
– Förut var jag inte ens så förtjust i korv, säger hon, med ett skratt, men våra egna goda korvar äter jag ju gärna.
Stephen berättar att de håller på att ta fram en ny korv.
– Ofta är det ett misstag som gör att man kommer på en ny sort, säger han. Och så vidareutvecklar man det. Vi kan blanda till provsatser på bara 20 kilo. Det gör att vi kan testa oss fram. Den möjligheten har inte de stora.

För små för de stora
Det är inte så lätt för konsumenterna att hitta korvarna. Att komma ut i livsmedelsbutikerna är svårt. De stora kedjorna är uppbundna av sina centrala avtal.
– För de stora är vi för små, säger Lennart Haglund, därför har vi satsat på egen butiksförsäljning i huset bredvid. Vi har också en mycket duktig återförsäljare som hänger med i hur marknaden utvecklas och försöker hitta nya kunder.
Efter utmärkelserna i Chark-SM borde kanske chanserna att hamna butikernas kyldiskar ha ökat. Lennart Haglund kommer att han ska göra ett nytt försök att ringa runt. En Vivo-butik har visat intresse och det kan nog bli fler.