”Varför alla måste traggla sig igenom samma matte har ingen kunnat förklara”

Larmen ylar. Svenska elevers kunskaper blir sämre! Tusentals går ut grundskolan utan godkänt i kärnämnena. Resten kommer till högskolan utan att kunna matte.

[Ur nummer: 02/2005] Äsch, säger jag. Ingenting mot vad jag inte kunde. Min oförståelse för matematikens utvikningar slutade med en lysande röd etta innan jag slapp undan och kunde ägna mig åt sånt jag var bättre på. Skolka från gympan till exempel.
”Att du inte bad om hjälp!”. Säger dottern. Borde tvingat läraren stå vid min bänk tills jag fattade. Jag förklarar att det inte gick till så. Vi skulle svultit ihjäl båda två innan vi kommit någon vart. Dessutom stod läraren stilla vid tavlan och undervisade. Fatta fick man göra själv, då också. Och en etta, vad gjorde det i långa loppet? Ingenting.

Nu far lärarna runt som skottspolar i klassrummet som verktyg i den individualiserade skolan där alla ska nå samma mål oavsett förutsättningar men tydligen lär sig mindre. Undrar vagt om det kan hänga ihop. Alltihop. Varför alla måste traggla samma matte genom gymnasiets alla program har ingen kunnat förklara för en som klarar sig bra med en enkel kalkylator i mobilen. Men lukten av gammalt socialdemokratiskt bildningskomplex sticker i näsan.

Det är förstås inte bara matten. Inte ens främst matten. Men det är både målen och metoderna. Läraren som handledare, eleven som forskare från lågstadiet. Söka själv. Rycka i rockärmen. Kolla på datorn. Dotterns klass har kämpat sig igenom både en livscykelanalys och en regionalgeografisk studie. Beskrivit en industriprodukt från råvara till konsumtion. Ingående. I åttan. Ensam. Det är ju individen det handlar om. Ingen grupp att hämta inspiration från.
Hon valde papper. Överskådligt för den som inte hunnit se så många fabriker. Lättare än fryst lasagne. Ingen köttfärs, ingen sås. Ingen slakt, inga köldtransporter. För enkelt! Sa fröken som förmodligen heller aldrig sett en fabrik inifrån. Kan nån tala om för mig hur in i helvete det kan bli för enkelt för en normal 14-åring att dra egna slutsatser av energiflödet vid papperstillverkning? Nä, just det.
Framlidne maken hånade sin syster för att hon tog modern till hjälp genom hela utbildningssystemet. Nu sitter nog de flesta morsor och försöker. I sexan hade vi mattelektion på ett föräldramöte. Jag började instinktivt kasta papperstussar på bänkgrannen och flirta med läraren så det bet inte särskilt bra.
Har däremot insett att mina basfakta knappt nuddar g-nivå även i andra ämnen. Ibland begriper jag inte frågorna till inlämningsuppgifterna i so och no eftersom jag bara läst några enkla ströämnen på högskolan. För mvg måste man formulera politiskt korrekta egna åsikter. Det har jag aldrig varit bra på så den hjälpen betackar sig dottern för.
Men sambanden mellan att ta för stora bitar i munnen och inte kunna svälja ser jag och borde åtminstone fixa vg om vi skulle ha nåt föräldragrupparbete någon gång. För oss som gått i den gamla kollektiva skolan.

Det finns bara en rimlig väg. ”Tagga ner!” Innan skolan med lärare, elever och allt rasar ihop av tyngden från högarna av halvkunskaper grundade på luddiga fakta från internet. Det kan inte bli annat när man helt enkelt inte fattar vad man håller på med för att man inte har nog med erfarenheter och förväntas skaffa sig baskunskaper och dra slutsatser samtidigt. Själv. Jo tidiga stresskrämpor, det finns statistik om det också. Och gammalt vanligt simpelt skolk. I mellandotterns åtta sitter halva klassen ute och röker på och inväntar sina ig-varningar. När de inte tar sig en hutt i parken.
Fast tänk om alltihop bara är en felräkning? Att de kan mer, trots allt?