2003! Ett gott nytt år väntar. En oskriven sida i vår levnadsbok. Vad tänker vi fylla sidan med? Vad har vi för förhoppningar? Vad har vi för drömmar? Vi frågar och får svar på Korvbrödsbagaren i Örebro.

[Ur nummer: 01/2003] Med ögonmått mätt rymmer fabrikslokalen två fotbollsplaner och ljudet från degknådande trågmaskiner, varmluftsbemängda tunnelugnar, rasslande packband och sugstarka ventilationssystem påminner sammantaget om ljudet från en jumbojet som passerar på 240 meters höjd.
Övertäckta av sesamfrön ilar hamburgerbröden förbi på ett av de många packbanden. Hans Fredriksson håller ögonkontakt med dem. Plötsligt, likt en kamelonttunga, far Hans högernäve fram och greppar ett bröd och förpassar det ned i en, bredvid bandet placerad, ”grismatscontainer”.
– Det var söndertrasat i botten!
Hans började prya på Korvbrödsbagaren i mitten av 1970-talet. Nu är han 46 år fyllda.
– Åren bara tuffar och går liksom. Och nästa år blir väl som de tidigare har varit. Inget märkvärdigt! Och om tio år sitter jag väl fortfarande här som en tjuren Ferdinand och glor och känner doften av korv- och hamburgerbröden som far förbi.

”Jag är nöjd”
Hans Fredriksson har inga framtidsplaner som han med alla till buds stående medel skall förverkliga och inte heller någon utstakad karriärväg han skall buffla sig fram utefter.
– Jag har faktiskt ingen ”jaktinstinkt” vare sig när det gäller pengar eller yrkesambitioner. Jag trivs bäst med att det är som det är. Jag är nöjd.
Han är inget udda exemplar Hans. Han är en väldigt vanlig ”korvbrödsbagare”, visar det sig.
Tina Åhlgren, har tillbringat 13 år på Korvbrödsbagaren och har hunnit fyllt 37 år. Tina menar att ”förr när jag var yngre hade jag väl framtidsplaner”.
– Men inte nu längre. Inte på det viset i varje fall. Nu bara ger det sig liksom. Dag för dag. Man riskerar bara att bli jäkligt besviken om man har storstilade planer som man sen inte kan förverkliga av någon anledning.
Det handlar ju hela tiden bara om att pussla ihop dagarna, veckorna, månaderna och åren i tur och ordning, menar Tina.
– Märkvärdigare än så är det inte.

”Varje-dags-pusslet”
Men ”varje-dags-pusslet” är faktiskt märkvärdigt på sitt sätt ändå, menar Tina.
– Man känner sig ganska tillfreds varje gång man får pusselbitarna att passa ihop.
En som likt Tina hade framtidsplaner förr, fram till 1988, men inte nu längre är Serian Rahim, 36 år.
– Fram till dess läste jag på universitetet hemma i Kurdistan och drömde om en yrkeskarriär. Men nu har jag inga andra planer än att jag hoppas att jag skall orka med det här jobbet, jag har börjat få ont i axlar och armar, och att jag inte skall bli arbetslös.
Edin Pasics, 42 år, närmsta framtidsplan är densamma: Att få behålla jobbet!
– Som invandrare känner jag mig alltid osäker när det gäller anställningstryggheten.  Och man väljer ju inte jobb, man får ta det som finns.
Edin, som kommer från Bosnien, där han arbetade som trafikledare i en stor kolgruva med 2 500 anställda har varit anställd på Korvbrödsbagaren i 3 år.
– Här trivs jag verkligen. Och jag försöker hela tiden lära mig så många arbetsmoment som möjligt på jobbet.

Åka till Göteborg
Likt Serian och Edin har Daniel Kidane, som är 36 år och kommer från Eritrea, enbart en konkret förhoppning under år 2003.
– Att få ha jobbet kvar här. Och sen kanske jag och barnen åker till Göteborg och Liseberg  en dag på semestern.
Anna-Karin Bodewall, 33 år, säger att i hennes familjeplan för år 2003 ingår att försöka förverkliga det man hade planerat att utföra under året som var.
– Vi skall måla om huset i år, vi bor på landet, det skulle vi ha gjort året som gick men det blev inte av. Och sen har jag en liten förhoppning om att vi ska ha råd  att skaffa en häst till. Vi får se.
En redan inbokad semesterresa till ”Mallis” är det enda Anders Lilliestrand kommer på att han har inplanerad i år.
– Och om  inget annat händer så räknar jag med att jobba  på här som vanligt.

Fotbollsplaner
Kajsa-Liza Axdorff är ung, bara 22 år. Hon borde ha framtidsplaner som hon vill se förverkligade redan i år.
– Planer och planer? Fotbollsplaner i så fall ! I år tänker jag försöka börja jobba enbart nattskift här på fabriken, för att hinna med mitt stora fritidsintresse; fotbollen.
Kajsa-Liza är fotbollsaktiv till tusen, hon både spelar (målvakt) och sitter med i klubbens styrelse och i Svenska Fotbollsförbundets ungdomsråd.
– Hittills har jag nallat på semesterdagarna för att ha tid med fotbollen men i och med att jag börjar jobba natt nu och hinner med fotboll på fritiden så räknar jag med att kunna ta ut ”riktig semester” i år.
Så för hennes del finns det planer på, om än ännu lite vaga, en London resa framåt sommaren.
– Och så har  jag lovat sambon att bila med honom upp till Norrland. Till hans hemtrakter.
Efter en liten stunds funderande kommer Kajsa på ännu en framtidsplan som hon och hennes sambo hoppas kunna förverkliga i år.
– Vi vill gärna byta upp oss till en större lägenhet,  från en 2:a till en 3:a
En som redan har gått in i en framtida ”drömtillvaro” är Daniel Kellén, 26 år. Snart skall han bli pappa för första gången.
– I mars!  Det finns inga andra framtidstankar än barnfödelsen i mitt huvud just nu. Allt annat är oviktiga bagateller.

Bara jobba helgskift
Den framtida papparollen har för Daniels del redan resulterat i en förändring i det dagliga arbetet  på Korvbrödsbagaren.
– Jag ska bara jobba helgskift framöver, två gånger tolv timmar varje helg, för att hinna vara hemma så mycket som möjligt med barnet.
Men det är mycket annat Daniel ska hinna med också för han och sambon, den blivande mamman, Tina har nyligen köpt både hus och bil.
– Ja, man är väl på god väg att bli en riktig ”Svensson” nu.
Och det har Daniel inget emot. Han tycker att han är på rätt väg nu.
– Min framtidsplan är att jag ska jobba kvar här på Korvbrödsbagaren och att jag ska bo kvar här i Örebro. Det känns tryggt och hemma på något sätt.
Detsamma tycker Tomas Larsson, som är 35 år och har arbetat 12 år på ”bagaren”.
– Jag har inga planer på att förändra min tillvaro. Det rullar på i gamla hjulspår.
Hur mycket kan man egentligen påverka och styra sin framtid som vanlig lågavlönad arbetare, undrar Tomas. Inte mycket, menar han själv.
– Har man inga pengar över finns det inte mycket att planera för. Man får bara försöka hänga med så gott det går. Och drömma om den där stora framtida vinsten  som ska förändra ens tillvaro totalt.