Tydligt nej till sammanslagning – organisationen ska utredas

Livs ska fortsätta som eget förbund och en fyraårig utredning ska sättas igång med syftet att utveckla samarbetet med andra livsmedelsarbetareförbund i grannländerna.

[Ur nummer: 06/2005] Livs nyvalde ordförande, Hans-Olof Nilsson, tonade ner förbundets ekonomiska problem.
– Det är inte så att förbundet lever på ruinens brant, sa han. Motivet för de sparåtgärder som gjorts har varit att få fram resurser till lokal facklig verksamhet. Vi har 180 miljoner kronor som vi får in i medlemsavgifter varje år. Det vore underligt om vi inte kunde driva en fackförening med de pengarna.

Låglönekonkurrens
Det stora problemet för Sveriges livsmedelsarbetare är låglönekonkurrensen och det är ett problem som de delar med livsmedelsarbetare i de andra länderna runt Östersjön. Det gäller både i de nordiska länderna och i Baltikum och Polen.
– Vi måste gemensamt bestämma vad det ska kosta att köpa vår arbetskraft, sa Hans-Olof Nilsson.
Han menade att en utredning om eventuellt samgående med andra förbund inte skulle lösa det fackliga problemet. Det är inte svenska metallarbetare som lönekonkurrerar med svenska livsmedelsarbetare. Dessutom krävs det två parter för ett samgående och för stunden finns inte något svenskt förbund som är intresserat.
Flera kongressledamöter menade att tiden fram till nästa kongress, fyra år är för lång tid för en utredning.
– Var går gränsen? frågade Anders Hernborg, från avd 1 Bohus-Älvsborg. Hur länge kan vi fortsätta som eget förbund? Vi har en skral ekonomi och ett stort medlemstapp och vi vet att strukturomvandlingen är den stora boven. Vi har inte sett slutet. Förbundet har rättat mun efter matsäck. Avdelningar har slagits samman, a-kassan har centraliserats liksom administrationen. Någonstans går gränsen.
Hans-Olof Nilsson menade att frågan behöver tid och inte hastas fram.
Håkan Persson, ombud från avd 5 Malmö, talade om de kulturella skillnaderna som gör fackligt samarbete över gränserna besvärligt.
– Vi vet hur svårt det är att diskutera med våra nordiska grannar. Det är ännu större kulturskillnader mellan oss och Polen och Baltikum.
Östen Johansson, lokalombudsman från Botnia menade att den rädslan var överdriven:
– Vi har ett tioårigt samarbete med livsmedelsfacket i Estland. Vi har hjälpt dem att skriva deras kollektivavtal. De har exakt samma problem som vi. Och detsamma gäller Polen. Det gäller att så långt som möjligt utveckla samarbetet kring kollektivavtalen

Fortlöpande rapporter
Timo Kinni, ombud från avd 4 Stockholm, föreslog att utredningen fortlöpande skulle rapportera till förbundets representantskap. Det var ett förslag som kongressen också biföll.
Debatten om förbundets framtid var livlig. Många kongressledamöter var uppe i talarstolen. Alla utom en var män, vilket är lite anmärkningsvärt för ett förbund som har infört feminism i sin portalparagraf.