[Ur nummer: 07/2003] Den oftast knivskarpe chefsredaktören på mål&medel varnar för multinationella lågpriskedjor. Naturligtvis har han helt rätt i att det finns svältavlönade livsmedelsarbetare i betydligt fattigare delar av världen, som producerar mat på löpande band, dygnet runt. Snart är även vi i samma situation.
Hur menar du då undrar vän av ordning?
Jag menar att alla de branschavtal som nu ska bli ett, är utformade till arbetsgivarens fördel. Exempelvis förekommer det i texten att arbetsgivaren bör och att arbetstagaren skall. Vidare står det att ”marknadskrafterna påverkar löneavvägningen” Det kan man tolka som så, att svenska varor skall jämföras med de billigare multinationella varorna. Och för att det ska gå att konkurrera med svenska varor, krävs det att vi måste gå ned i lön.
Så kan det väl ändå inte bli?
Tro fan det, det står ju klart och tydligt i avtalet. Det står även att ”Lönesättningen skall vara differentierad efter individuella eller andra grunder”. Individuell lönesättning har ju tidigare varit ett skällsord inom den fackliga rörelsen, men nu är det tydligen rumsrent.
Ovanstående är bara ett litet axplock av tokigheter som finns i förslaget till nytt gemensamt avtal.
I ett tidigare nummer av m&m skrev Malin Klingzell-Brulin om att det är hög tid att ställa krav, att vi ska skicka in skriftliga krav på avtalsfrågor vi vill att Livs ska driva.
Du som enskild medlem, kräv nu av din klubb att du får se förslaget till gemensamt avtal, och kom sen med kritik och förslag, fort som ögat. Den 20 november, på förbundets repskap fattas beslut hur det ska bli.
På en regional avtalskonferens i Göteborg, den 25 april, kom en deltagare från vår fackklubb med krav på ändringar i avtalstexten. Hon blev avvisad med orden ”det går inte längre att ändra i textmassan” Det är klart att det går att ändra i en felaktig text. Om inte texten skrivs på ett vettigt sätt är den ingenting värd.
Så tänk till och kräv att hela avtalsförslaget förkastas i sin helhet, och att det skrivs ett nytt som vi medlemmar får vara med och ta ställning till. Det är du som är facket glöm aldrig det.

Peter Pegrell