De fattiga länderna sade nej till EU:s och USA:s vilja att driva frihandeln vidare. De ville inte lyfta in några nya frågor i WTO-förhand-lingarna.

[Ur nummer: 10/2003] Det handlar om dessa exportbidrag som EU och USA (i form av krediter) ger till sina egna livsmedelsföretag för att de ska kunna bli av med sin överproduktion. I Sverige har det exemplifierats av Arla Foods export av mjölkpulver till Domi-nikanska republiken med EU-bidrag. Det leder till att fattiga bönder och livsmedelsarbetare på andra sidan jordklotet förlorar sina jobb.

Vägrade backa
En grupp med de starkaste och mest folkrika utvecklingsländerna, kallad G21, med Bra-
silien, Kina och Indien i spetesen, krävde att EU och USA skulle backa från sitt exportstöd till jordbruket utan att ställa andra motkrav.
EU och USA var inte berett att göra det, utan krävde att utvecklingsländerna i sådana fall skulle börja förhandla om regler för offentlig upphandling. De fattigaste utvecklingsländerna ville inte göra det, eftersom de är rädda för att sådana regler kommer att leda till att de inte längre tillåts gynna den egna lokala småindustrin.
WTO-mötet i september i Cancún i Mexico upplöstes och förhandlingarna återbördades till WTO:s kansli i Genève.
IUL, livsmedelsarbetarnas fackliga international, skriver på sin hemsida att fackföreningarna runt om i världen måste vara beredda på en offensiv från de transnationella företagens sida efter sammanbrottet.
IUL kräver ett stopp för EU:s och USA:s alla exportstöd till jordbruksvaror.
IUL talar i sitt livsmedelspolitiska program från 2001 om behovet av att ändra riktningen på jordbruksstöden: Det behöver inte vara fel i sig med stöd, utan det är inriktningen som är fel, att stöden används för att vältra över egna problem på andra, genom exportbidrag. IUL menar att det är nödvändigt med stöd för att få tillstånd ett socialt och ekologiskt uthålligt jordbruk. Det behövs för att lantarbetarnas rättigheter ska kunna tillgodoses.

Dold dumpning
EU:s reformering av sin jordbrukspolitik ger IUL inte mycket för. Frikopplingen av bidragen från produktionen leder till att priserna på jord-bruksvaror sänks, men det gör det också möjligt att fortsätta exportdumpingen, om än på ett mer dolt sätt, det vill säga genom att med stöd sänka hela prisnivån. IUL menar att det som saknas och det som borde stödjas är lokal produktion för lokala behov.