[Ur nummer: 12/2003] Det här är ett upprop till folket. Det är vi som har makten.  Det är dags att säga ifrån, vårt land blöder, korruptionen frodas och maktens män har förvandlats till en elit i samhället som anser sig veta bäst.
Varför protesterar vi inte?
Jag räknar då inte med de anonyma protesterna framför TV:n, jag räknar inte heller med de samhällskritiska uttalandena  bland arbetskamrater, oftast med en tuff attityd. Dessa protester hörs inte utanför företagets portar.
Vi måste bli fler som syns och hörs!  Är det möjligen offentligheten som skrämmer. Varför annars denna tystnad?
Tystnad över försäkringsbolagens svin(dl)eri, över de kartelliknade uppköpen i våra kommuner…Varför klagar ni inte över de skattefria pensioner som föreslagits för våra EU-parlamentariker? Varför hörs inget om den ökande klyftan mellan folket  och makten eller att avstånden även mellan LO-grupperna ökar?
Ska vi stillatigande sitta och titta på när vår makt, folkets makt, är på väg att glida oss ur händerna?  Tycker ni att det är bra  med en elit i samhället som ska få styra över oss precis som den vill?
Vill vi ha tillbaka feodalsamhället? Ska vi låta våra förfäders kamp för ett rättvist samhälle försvinna i ett historiskt töcken?
Jag vill att vi, folket, reser oss upp i en revolutionär kamp med pennan som vapen. Låt våra röster höras vida omkring.
Det är dags att säga ifrån NU! I morgon är det kanske förbjudet.

Mats Löfström,
fackligt ombud i Livs