[Ur nummer: 03/2002] Jag noterar Stefan Halls (Tankar i arbetet, mål&medel 2/2002) försök till avdramatisering av att medlemmar drabbas av den nya fackavgiften.
Från att ha haft ett relativt rättvist avgiftssystem har vi numer det motsatta.
Utifrån perspektivet vad man har för medlemsnytta, är det väl uppenbart för alla som fått prova på arbetslösheten, att det är de arbetslösa som har minst hjälp av facket. De som är lågavlönade, tysta och accepterande, kommer därnäst.
De  som får ut mest av medlemskapet, är med facit i hand, den högavlönade gruppen, som utöver att de skriker högst och mest också får mest stöd och har, relativt sett, lägst avgift. Jag känner mig drabbad och ska hädanefter försöka låta bli att vara tyst.
Därutöver tycker jag att vi ska avföra tjafset om den forna procentavgiften på semesterlönen från dagordningen. Det skulle kanske underlätta förståelsen för er, i ert resonemang, att istället för att ta ut semesterlönen i förskott, ta ut den löpande precis som vanligt.
Möjligen kan man ta ut mellanskillnaden (semestertillägget) på sista lönen före semestern. I jämförelse med oss, som alltid har tagit ut semesterlönen rullande, verkar det vara ett ytterst simpelt sätt att slippa undan. Med det nya systemet kommer man inte heller undan.
Och varför skulle fackavgiften för Ob-ersättningar och övertid ha varit mer  betungande än för ordinarie arbetstid? Kan det möjligen bero på att man inte värdesätter att facket lyckats så bra i förhandlingarna? Eller kan det vara så att många vill ha mycket av andra ersättningar för att höja lönen, oavsett vilken nivå man ligger på?
Jag såg i en annan av artiklarna  i tidningen att demokratin är i fara på grund av att valda representanter inte kommer på mötena. Jag tror att en större fara ligger i att  klubbutvecklingen är negativ, alltför många finns utanför demokratin.
En annan fara ligger i att geografin tar för mycket tid, restiden är ofta längre än mötestiden, det vill säga det kostar för mycket i fritid. Det är bara vi som är fostrade i ”idealitet” som accepterar den tid det tar.
Tommy Pettersson avd 8