Unga bagare fick förklaringen när de organiserade sig

På bageriet Pagnifique i Montevideo i Uruguay fanns många som hade ständig värk. Men det var först när de gick med i facket som de fick information om att det var en arbetsrelaterad sjukdom.

[Ur nummer: 11/2005] – Det här med belastningsskador hade vi inte hört talas om innan vi gick med i facket, berättar Luis Perdomo som dagarna i ända lyfter tunga säckar med mjöl.
Det var i samband med en konflikt om arbetstiderna som arbetarna på Pagnifique organiserade sig. De flesta är ganska unga och majoriteten är kvinnor. En stor del av brödet som de producerar formas för hand. De arbetar åtta timmar om dagen sex dagar i veckan. Innan de organiserade sig stod de på samma ställe och gjorde samma arbete dagarna i ända i stort sett utan rast.
– Många fick ont men förstod inte varför, berättar Isabel Salvador som själv har problem efter många år av brödknådande.
Många av hennes arbetskamrater lider av värk, berättar hon. Efter att de varit hemma sjukskrivna har de återvänt och fortsatt jobba på som tidigare. Någon vettig diagnos har de inte fått.
Nu vet de desto bättre. De har läst böcker, pratat med fackligt aktiva och tagit del av information från IUL:s regionalkontor om hur belastningsskador uppstår. Arbetarna på bageriet har nu koll på att de har rätt till rast, att det är bra för hälsan att rotera och att sänka hastigheten på bandet.
Någon lag som erkänner arbetsmiljön som orsak till belastningsskador likt den i Argentina finns inte i Uruguay.
Det innebär ett rejält ekonomiskt avbräck för de drabbade. Om man blir sjuk och det är på grund av jobbet så får man 75 procent av lönen i ersättning, är det inte en arbetsrelaterad sjukdom utgår en ersättning på endast 50 procent av lönen (75 procent om man är gift och har barn).
En annan stor skillnad är att arbetare som blir sjuka i Uruguay är hänvisade till offentlig sjukvård. I Argentina däremot administrerar facket en stor del av vården och en avgift tas ut ovanpå fackavgiften för denna service.