Tiina och Göran satsar på
vidareutbildning i bryggeriteknik trots svårigheter i en tuff krisbransch

Närmare sju miljoner liter öl står på jäsning i 57 jättelika cisterner i Spendrups bryggkällare i Grängesberg. Tiina Leino, 20, och Göran Larsson, 41, är ute på sin första praktik under den kurs i bryggeriteknik som de nyligen påbörjat. De rör sig redan hemtamt i brygghus, labb och tappningslinjer på den stora dryckesfabriken.

[Ur nummer: 01/2006] Trots flera år av svårigheter och nedläggningar för bryggerinäringen är både Tiina och Göran positiva till möjligheterna att hitta en framtid inom branschen. En generationsväxling står för dörren på många arbetsplatser. Många räknar också med att ölskatterna kommer att gå ner och att det kommer att leda till ökad produktion och nyanställningar.

Unik utbildning
Kursen i bryggeriteknik vid Västerbergslagens utbildningscentrum i Ludvika drogs i gång 2003. Utbildningen, som är ensam i sitt slag i Sverige, är tvåårig och sorterar under Kvalificerad Yrkesutbildning, KY. Hittills har tre grupper börjat utbildningen och första kullen har fått sin examen. För att komma in krävs grundläggande behörighet för högskolestudier eller arbetsmeriter från bryggeribranschen eller liknande.
– Vi kommer att behöva nytt folk i framtiden och vi kommer att behöva utbildad arbetskraft, säger Tommy Persson, driftchef för flaskor/glas på Spendrups i Grängesberg.
Men ännu så länge är siffrorna inte så ljusa. Av den första kullen som tog sin examen från skolan i våras har ungefär hälften fått jobb inom bryggeribranschen.
– Det är bättre än för många andra utbildningar, men vi är inte nöjda. När vi drog igång utbildningen så tog branschen ett tungt ansvar när de i ledningsgruppen sade att de skulle ”skapa jobb” för eleverna. Riktigt så har det ju inte blivit, säger rektorn Mattias Elofsson som är huvudansvarig för verksamheten och har varit med sedan starten.
Han tycker sig dock se att en ljusning är på gång.
Göran Larsson, som tillbringat första veckan av sin praktikperiod i brygghuset, berättar att han och de övriga eleverna kommer att ha fyra praktikperioder på mellan fem och sju veckor under utbildningen. Den första perioden går praktikanterna runt en vecka på olika avdelningar och testar olika arbetsuppgifter inom företaget.

Arbetsskada i Norge
Han berömmer Västerbergslagens utbildningscentrum för att de varit duktiga på att synas och marknadsföra utbildningen.
– Ett pluspoäng för att de är så offensiva, det var avgörande för mig när jag stod inför valet och skulle göra något nytt, säger han.
När Göran jobbade som grovarbetare i Norge skadade han ett knä och nu hoppas han att utbildningen ska leda till en framtid med ett mindre fysiskt slitsamt arbete.
– När jag är klar här om två år siktar jag på att åka till Tyskland för att gå en vidareutbildning som gör mig till certifierad bryggmästare. Jag har funderat både på att öppna eget och att flytta till något annat land i Europa.
Göran känner sig priviligierad eftersom han på grund av arbetsskadan fått sina studier finansierade av norska försäkringskassan.

”Galen kemist”
Tiina Leino hoppas också på en framtid inom bryggerinäringen. Helst skulle hon vilja jobba på laboratorium.
– Jag älskar att ta prover och skulle gärna jobba i ett labb. Jag är väl lite grann av en galen kemist, skattar hon.
Den här veckan skulle hon egentligen ha praktiserat vid en tapplinje. Men eftersom Tiina lider av tinnitus i ena örat har hon problem att klara ljudnivån vid de slamrande tappningsbanorna och har fått vara kvar på laboratoriet, där hon trivs bäst.
– När man går bredvid som praktikant får man ju inte ta lika många prover som om man skulle ha arbetar här på riktigt, men jag har fått testa en hel del.
Proverna handlar om allt från att undersöka kvalitén på jästen till att söka föroreningar och bismaker i de olika dryckerna under framställningsprocessens olika led.
Innan Tiina började kursen i bryggeriteknik jobbade hon som kock på ett dagis och hade tankar på att utbilda sig till sommelier, det vill säga expert på drycker, främst vin, inom restaurangbranschen. Men när utbildningen i bryggeriteknik dök upp så tänkte hon om och gjorde en ansökan.
För att finansiera studierna har hon tagit studiemedel, det vill säga en blandning mellan studielån och bidrag.

Öl eller lingondricka
Tiina kommer från Borlänge och vill bo kvar i Dalarna, hon hoppas mycket på ett jobb på Spendrups efter utbildningen.
– Nu hörde jag att Grangärde musteri behöver folk för att göra lingondricka åt Ikea, så jag har sökt jobb där också, berättar Tiina.
Lars Brynfors, 42, är skyddsombud på Spendrups i Grängesberg och sitter även med i Livsklubbens styrelse.
Med sina 17 år på bryggeriet, och dessförinnan några år på Pripps i Göteborg, är han något av en veteran. Han fungerar som handledare för eleverna.
– Jag jobbar som reparatör inom processtekniken. Vi är bara fyra på avdelningen så man kan nog säga att vi funkar lite som handledare för praktikanterna alla fyra, säger han.
– Som skyddsombud är jag också med och håller i en introduktion när de kommer hit, men Livsklubben har inte varit med och planerat utbildningen eller så, säger han.

Facket på schemat
Klubbordförande Lars Jansson tycker att det är en brist att den fackliga informationen inte planerats in i utbildningen.
– Men det borde inte vara omöjligt att göra något åt. Det ska vi rätta till, säger han.
Svenska bryggarföreningen och flera av branschens största företag (Carlsberg, Coca Cola, Kopparbergs och Spendrups), är med i ledningsgruppen som styr utbildningen. I ledningsgruppen finns även Högskolan i Dalarna med.
Mikael Löthén, förbundsombudsman med ansvar för utbildningsfrågor inom Livs, påpekar att förbundet i sitt nya program Hvad vilja livsmedelsarbetarna?, understryker vikten av att facket finns med i skolarbetet.
– Vi måste finnas med i planeringen för att komma in och diskutera våra fackliga uppgifter och idéer tillsammans med eleverna, säger han.