[Ur nummer: 01/2006] Vi måste engagera den yngre generationen i den fackliga rörelsen så att inte facket dör ut med den äldre generationen. Det som vi jobbat för att uppnå i arbetslivet måste bevaras och vårdas med ömhet.
Jag är själv 22 år och blev fackligt aktiv för två år sedan. Jag vet hur verkligheten ser ut för många av oss som tillhör den yngre generationen. Man kanske är medlem i facket, men större delen av oss vet egentligen inte vad facket står för och betyder. Det pratas inte längre om facket och dess värderingar vid middagen när familjen är samlad, vi får ingen upplysning i skolan och kanske inte heller när vi kommer ut i arbetslivet.
Vet alla våra medlemmar vad vårt ”löfte” innebär? Eller har de ens hört talas om det? Vikten av att förstå vad vi är delaktiga i är otroligt viktigt. Hur ska facket annars kunna överleva?
Bland våra fackligt aktiva medlemmar ser jag idag på arbetsplatserna till största delen medelålders eller äldre rutinerade människor, men vi måste kunna föra arvet och arbetet vidare. Fackets framtid och allt som byggts upp kan försvinna i det okända om vi inte kan få våra ungdomar att inte bara bli medlemmar utan också aktiva.
Vi närmar oss en osäker framtid i både det fackliga och politiska livet, vi har mycket som väntar bakom hörnet.
Vi måste vara väl förberedda, annars kan vi gå förlorade!