Aktivister från nedlagt bageri tar nya tag

– Som arbetslös blir man plötsligt mindre värd. Det är psykiskt mycket påfrestande, säger Jaime Ahumada som jobbat på Ceralia Bread i Hägersten.

[Ur nummer: 03/2006] Jaime är en av ett 40-tal medlemmar från det nedlagda Cerealia-bageriet som deltar i en facklig grundkurs som några av hans gamla arbetskamrater ordnat på Livs avd 4:as kursgård i Stockholm. Det är kaffepaus och han sitter och talar med Grense Tesfamariam och Mustafa Tural.
Jaime har gått arbetslös i tre månader och säger att de första veckorna inte var så farliga, för då kunde han ta igen sig lite efter alla år av slit, men i längden är det inte bra. Det är inte bra att vakna på morgonen och inte veta vad man ska göra under dagen. Det är inte bra att behöva leva på 50 procent av lönen.

”Skicka ingen ansökan”
Självklart söker han jobb. Men vilka finns? Han sökte via internet ett jobb som vaktmästare klockan 7.45 på morgonen och fick ett svar en halvtimme senare. Det stod att de redan hade så många sökande att de inte ville att han skulle skicka in sina papper.
– Då blir man nedslagen, säger han. Samtidigt pressas man av arbetsförmedlingen att söka jobb som man vet att man inte kan få, jobb som kräver särskilda utbildningar.
För Grense Tesfamariam är det fortfarande första månaden utan det dagliga slitet. Han är 59 år och har jobbat på natten och behöver tid för att ställa om dygnsrytmen.
– Något nytt bagerijobb tror jag inte på, säger han. Jag har jobbat som trågare och maskinskötare och jag skäms nästan för att säga det, men efter 16 år kan jag fortfarande inte baka bröd, det var inte ett sådant jobb jag hade. Det var ett industriarbete. Vi gjorde miljoner bröd varje dag.
Chansen att få ett nytt jobb går via personliga kontakter, tror han.
Mustafa Tural kom till Sverige 1979 och har jobbat hela tiden sedan dess. Han började 1987 på Cerealias bageri, som då hette San Remo och var ägt av KF. Två år senare gick han över till nattarbete och har jobbat på expeditionen. Där var det ofta stressigt och han har varit sjukskriven för en belastningsskada. Sista dagen på jobbet, den absolut sista, var hans födelsedag. Han fyllde 50 år och han skrev en dikt som han satte upp vid kaffeautomaten. (Se rutan bredvid).
Den första tiden som arbetslös har han samlat ihop sina diplom från universitetet i Turkiet. Han kan många språk: svenska, engelska, turkiska, persiska, arabiska och franska.
Biljana Stankovic kommer till bordet; hon har jobbat i 19 år på bageriet, först på paketeringen, sedan på expeditionen. Nu har hon fått ett tillfälligt jobb på Posten genom en kontakt. En kurs i engelska och en i spanska har hon tagit och hon skulle vilja jobba inom hotell; hon kan både språk och data, för på bageriet har hon skrivit ut följesedlar till butik.
– Man kände sig ändå trygg på jobbet, säger hon. Jag är en sådan som måste vara igång. Jag kan inte sitta still.
Organisatör av den fackliga grundkursen för de arbetslösa från Cerealias bageri är klubbordförande Åsa Grath. Förutom fackliga kunskaper ingår på schemat lite ”skvaller” från det gamla företaget. Hur gick det till exempel med överflyttningen av produkterna till Cerealias bageri i Eskilstuna?

Konkurrenterna får ta över
För att ge svar på sådana ofina frågor har Bert Söderlund, fackligt aktiv på bageriet i Eskilstuna, bjudits in och han säger att det gick åt skogen. Eskilstuna har inte kunnat täcka upp. Samtidigt har det varit en brand på bageriet i Örebro.
– Vi kommer att svälta oss in i den nya kostymen, säger Bert. Företaget låter i princip konkurrenterna, Pågen och Allbröd, ta över. Jag har hört att i Pågenbilarna har de nu dubbel bemanning för att hinna få ut allt bröd. Ica har hört av sig med klagomål. Det är en jäkla röra och det verkar som om att ingen riktigt bryr sig.
Åsa Grath konstaterar att det var det de fackliga sa. Men att företaget inte ville lyssna.
Bert Söderlund avslutar med att säga att han tror att det kommer att bli samma röra i nästa nedläggningsomgång, när bageriet i Lund lägger ner och produktionen flyttas till Göteborg.