[Ur nummer: 05/2006] Detta med trakasserier, överlag, är för dj-t. Om man inte kan få känna sig säker någon annanstans, så borde man åtminstone få göra det på sin arbetsplats. Men problemet är, som tidigare sagts, hur vi ska angripa det.
Jag tror vi måste få till en miljö, där samtliga parter (företag, fack, anställda på alla nivåer) visar tydligt att sådant inte accepteras. När det i alla fall sker måste vi, som eventuellt bevittnar det, ha det civilkurage som krävs för att säga: ”Stopp! Nu går det för långt!”
Om vi som facklig organisation ska kunna driva frågan, så måste vi få med oss den drabbade. Annars kan vi omöjligt göra något åt det den vägen. Tyvärr! Vi kan inte stämma någon med hjälp av hörsägen, det hoppas jag alla förstår.
Slutligen vill jag uppmana ALLA att vara med och säga ifrån mot trakasserier av alla slag på våra arbetsplatser. Vem vet när det drabbar oss själva?