Alla vill ha högre lön. Det är klart, men vad mer? På förslag i 2007 år avtalsrörelse finns fortsatt arbetstidsförkortning, delpension, bättre rehabilitering, företagshälsovård åt alla, mer kompetensutveckling.

[Ur nummer: 07/2006] I början av juni hölls tre avtalskonferenser i Stockholm, Malmö och Göteborg. Fackliga representanter från hela landet samlades för att besvara frågan om vilka krav Livs ska ställa i den kommande avtalsrörelsen.
Gerald Lindberg, Livs andre ordförande, inledde samtliga konferenser med att tala om samordning.
För Livs del handlar det om att enas både med de andra industrifackförbunden inom Facken inom industrin, FI, (där även tjänstemännen ingår) och med LO. Det är nu gemensamma krav förs fram. Det är viktigt att krav på löneökningar formuleras i kronor och ören och inte i procent.

Gemensamt livsmedelsavtal
Förra avtalsrörelsen skapades ett gemensamt livsmedelsavtal med 15 olika tillägg. Det är i tilläggen som ersättningsnivåer, ob-tillägg, arbetstider och timlöner regleras.
Ska Livs fortsätta på den vägen? Ska man gå till motparten, Livsmedelsföretagen, Li, och föreslå att de olika tilläggen ska föras in i det gemensamma avtalet och ska man plussa på med ytterligare avtal som idag står utanför, till exempel det stora bageriavtalet, och skapa ett enda livsmedelsavtal för alla Sveriges livsmedelsarbetare?
Med facklig jargong kallas denna process harmonisering och budskapet från Gerald Lindberg var tydligt.
– Om harmoniseringen ska fortsätta måste det vara tyst om att ställa krav på att höja olika ob-tillägg. En harmonisering innebär att den som har högst fryser sina tillägg i väntan på att de som har lägre kommer ikapp.
Det måste de förtroendevalda kunna förklara för medlemmarna.
Svaret från de tre avtalskonferenserna blev inte odelat positivt: Harmoniseringen är bra. Den leder på sikt till större facklig styrka, det inser de flesta, men det får inte gå för snabbt. Alla måste hela tiden få del av förbättringarna.
Niklas Nilsson från avdelning 4 varnade för förra avtalsrörelsens upplägg. Då förhandlades tilläggsavtalen fram efter att det gemensamma livsmedelsavtalet slutits.
– Det innebar att vi hade avhänt oss strejkvapnet när dessa förhandlingar skulle föras. Det kändes inte okej. Här behövs en bättre ordning.
Gerald Lindbergs sammanfattning blev:
– Det ni säger är att vi ska ta det lugnt. Vi ska ta tarifflönen, avtalets lägsta lön, och harmonisera, för den jobbar ändå så få på. Ob och andra tillägg vågar vi inte ge oss på.
Han konstaterade att ledningen måste lyssna på den stora massan.
– Vi kanske ska ta det lite lugnt. Det är bra att ni ger den signalen till förhandlingsdelegationen, så att den vet.
Sammanfattningen av stämningsläget mötte ändå visst motstånd.
Åke Ligardh från Göteborgs kex ville se en kartläggning av skillnaderna i de olika tilläggen. Det är möjligt att de inte är så stora. Lönen betalas bara ut på olika sätt, i ett fall som högre timlön, i de andra som högre ob. En fortsatt diskussion borde utgå från en kartläggning av värdet av de olika tilläggen. Då finns ett underlag att ta ställning till.

Livsfarligt med höga ob
En kartläggning är på gång sa Gerald Lindberg och återkom till maktfrågan.
– Det är livsfarligt att bygga inkomsten på ob-tillägg och helgdagar. Det innebär att företaget kan rycka undan grunden för den personliga ekonomin i ett enda drag. Det kan komma en dag när företaget tycker att det blivit för dyrt att köra på nätter och helger, då sitter vi i klistret. Jag är medveten om att jag varit delaktig i att bygga upp lönen på detta sätt. Men det är bättre med stadig lön.
En gång i tiden var ob-tillägget ett sätt att hindra arbetsgivarna från att lägga ut arbetet på helger och nätter, men så är det inte längre.
– Höga ob-tillägg har aldrig varit ett hinder för natt- och helgarbete, sa Jörgen Samuelsson, från Arla i Göteborg, påpekade också att det är samma lönesumma som betalas ut, fast på olika sätt. Antingen sker det med höga ob eller med hög timlön.
Östen Johansson från avdelning Botnia varnade för att ett annat problem med arbetstiderna förmodligen kommer att segla upp. Det är konjunkturanpassningen. Det är något som motparten, Li, gärna vill ha.
Arbetsgivarna vill ha möjlighet att lägga ut arbetspass på 9 timmar i 45 dagar under högsäsong och 35 timmar vid lågsäsong.
– Vi är övertygade om att våra medlemmar är beredda att gå ut i strejk för att stoppa det. Vi vill ha en skrivning i livsmedelsavtalet som stoppar den möjligheten. Det räcker med att i avtalet begränsa perioden från dagens fyra veckor till 14 dagar.