[Ur nummer: 07/2006] Välfärdspolitik och frågor om social trygghet spelar redan nu en viktig roll i den politiska debatten inför valet. Det är inte så konstigt då dessa frågor på ett eller annat sätt berör varje människa, men också därför att Högeralliansen signalerar kraftiga nedskärningar i socialförsäkringssystemen (sjukförsäkring, arbetslöshetskassa, förtidspensioner). För dem blir detta en tvingande nödvändighet för att finansiera sina förslag till skattesänkningar.
Problemet för de borgerliga är emellertid, att folk i allmänhet sätter stort värde på den trygghet som välfärdspolitiken ger och accepterar inte några försämringar.
Ett samhälle i stark förändring, där teknisk utveckling, ökad konkurrens och en alltmer internationaliserad ekonomi, ställer helt nya krav på företag och arbetsplatser. Nya produkter tillkommer och gamla försvinner. Till exempel uppstår nya behov inom vård och omsorg på grund av den medicin-tekniska utvecklingen och växande antal äldre/äldre. Företag rationaliserar eller upphör med sin verksamhet. En värld i förändring skapar oro och ställer ständigt nya krav på företag och dess anställda och på samhällets olika funktioner.
I denna omställningsprocess riskerar den enskilda individen att komma i kläm. För att skapa trygghet i förändringen måste då våra socialförsäkringssystem ge ett skydd som fungerar om Du blir arbetslös, sjuk, förtidspensionerad eller på annat sätt arbetsoförmögen. Alla är med och betalar för detta gemensamt. Det är solidaritet och det är välfärdspolitik!
Men tänk då – detta är inte alls så självklart! Trygghet och välfärd grundar sig på politiska beslut.
Inte så sällan möter man människor som hamnat i svårigheter och blivit oförmögna att klara sin försörjning. Många betraktar det som självklart att samhället då skall träda in och hjälpa. Som trogen skattebetalare anser man sig också ha den rätten! Det stöds också i vissa fall i den rättighetslagstiftning som finns.
Men välfärdspolitiken kostar pengar, stora pengar! Alternativ till finansiering av välfärden är försäkringslösningar av olika slag. Erfarenheten av detta visar att alla inte kommer med. Vi får ett kluvet och ojämlikt samhälle
I diskussionen om trygghet och välfärd betraktar Högeralliansen alla som nyttjar socialförsäkringssystemen som ”bidragstagare” och vill försämra för dessa för att få utrymme för skattesänkningar. Samtidigt anklagar man socialdemokraterna för brister i välfärden och kräver mer. Visst finns det brister och visst krävs det mera resurser, men när vi nu snart övervunnit sviterna efter 90-talskrisen och konjunkturen går uppåt, finns det utrymme att rätta till de orättvisor som då uppstod. Det är målet för socialdemokratisk politik!