[Ur nummer: 10/2006] Har du någon gång tagit dig tid att tänka efter vad tid är för någonting? Det skulle alla egentligen göra med jämna mellanrum. Tiden har vi bara till låns. Många av oss börjar bli nya Alfons Åberg: ”ska bara”. En dag är allt för sent.
När tog du dig tid att prata med dina arbetskamrater om andra saker än direkta arbetsuppgifter? Det var nog länge sen eller hur?
Ibland behöver dina kompisar bara en kamrat att snacka med om precis ingenting. Det ger förtroende, tro mig. Brukar du prata med Ester där i hörnan? Knut som jobbar ensam i sin lilla vrå på lagret, har du glömt honom?
Det finns många ensamarbetare på våra arbetsplatser. Ensamarbete innebär också att känna sig utanför.
Det är många som inte kommer med i gemenskapen för att de är blyga, hjälp dem! De med utländsk härkomst behöver också stöd. De vet att jag som facklig förtroendeman är där för alla. Killarna kommer och ber om råd på knagglig svenska. De frågar ibland om så enkla saker som vilka rengöringsgrejer de ska använda. Jag började själv på städ när jag kom till företaget 2000, så de vet att jag kan det.
Vi har en kunnig tjej på vårt jobb. Hon är väldigt blyg. När vi var på utbildning presenterade jag även henne. Då lättar trycket. Nu tycker hon det är precis lika kul som jag anser. Om du lyssnar på folk kanske klasskillnaden minskar.
2002 bytte jag arbetsområde och började vid ugnarna. Där fyller jag dem och har cirka 25 minuter att göra diverse arbete. Tiden används till olika små jobb, bland annat gå runt och prata med alla, vilket många tycker är skönt.
Detta är tid man måste ta som facklig förtroendeman, både för att se och höra problemen på plats.
Man har tid att göra allt det där om man vill, om man tar sig tid. Det finns ingen som kan betala tillbaka svunnen tid. Egentligen har vi all tid i världen. Vi ska bara lära oss att hantera den rätt.
Dåtid har varit, glöm den aldrig på gott och ont. Nutid är idag, detta ska vi nyttja, för att kunna ändra vår framtid.