[Ur nummer: 11/2006] * Det är rent skrämmande vad politiker och ledande företrädare uttalar om löntagarnas egen inkomstförsäkring kallad arbetslöshetskassan.
När fackföreningarna bildades för 100 år sedan började man med att ställa fram två byttor på bordet, i den ena byttan la man pengar till strejkkassan och i den andra till a-kassan.
Så bildades det a-kassor inom varje bransch och fackförbund och som sedan växte snabbt.
A-kassan är ett skydd för den anställde. Till den kopplas arbetsmarknadspolitik som via omskolning leder till att man kan ta andra jobb på orten.
A-kassan är 80 procent i Sverige, andra nordiska länder har högre a-kassa, men här gäller ett tak på 680 kronor per dag.
Det ligger bra i nivå med vad man minst behöver för att tvingas flytta till ett jobb någon annanstans. A-kassan är regionalpolitik som gör det möjligt att stanna kvar på hemorten åtminstone ett tag och prova om det inte går att hitta nytt jobb.
Politiker och andra företrädare framställer ibland a-kassan som ett bidrag. Bidrag är helt andra saker och ska inte blandas med denna fantastiska solidariska modell som alla fackliga medlemmar är stolta över att vara medlemmar i.
Rör inte a-kassan, den är löntagarnas försäkring mot inkomstförlust. Blanda inte ihop begreppen och raljera inte med den, det är den för viktig för.