[Ur nummer: 03/2007] Undertecknad är en smula förvånad över Jannes synsätt på psykiatrisk vård i Mål & Medel nummer 1/2007.
Vad är det som är destruktivt?
Vill du ha tillbaka tiden innan neuroleptika fanns? När det inte fanns utbildad personal och där man löste allt med våld för att få lugn och ro bland de intagna på avdelningen?
Att besvara din insändare till fullo skulle kräva läkarhjälp plus spaltkilometer med text så jag skall försöka att fatta mig kort. För att behandla en depression då farmaka som intas oralt inte ger en tillräcklig snabb effekt finns bland annat alternativen Anafranildropp eller ECT-behandling (elchocker i vardagligt tal).
När patienten får elbehandling är vederbörande nersövd och får 800 milliampere i strömstyrka som framkallar ett artificiellt epileptiskt anfall.
ECT-behandling ger oftast väldigt gott resultat på patienter som inte svarar tillräckligt snabbt på antidepressiv medicin i tablettform. Biverkningar av ECT är ytterst få. Det vanligaste är att man blir trött efter behandlingen samt att närminnet försvinner under en kort period. Studier har visat att det bildas fler hjärnceller efter en sådan behandling. Naturligtvis finns det biverkningar av psykofarmaka som av alla andra mediciner och där får patienten i samråd med behandlande läkare komma fram till det optimala.
Oroliga barn får inte amfetamin utan Ritalin som är ett psykostimulantia och skrives ut i all försiktighet till ADHD-barn då endast psykosociala och pedagogiska stödåtgärder visat sig vara otillräckliga.
Detta preparat fungerar utmärkt utan att patienten i fråga blir drogad. För övrigt är det mycket vanligt att kombinera sitt medicinintag med stödsamtal och olika terapier. Slutligen vill jag skicka över bollen till Janne då jag är nyfiken på vad han menar med alternativa metoder inom psykvården.
Med vänlig hälsning,