”Det är väl bra, men vi har ändå för låga löner”

Trots att det nya avtalet innehåller en skaplig löneökning på över 700 kronor i månaden tre år i rad leder det inte till några glädjeskutt på Arla Foods i Göteborg. Ja, ja, säger mejeriarbetarna, det var väl bra, men vi har ändå låga löner.

[Ur nummer: 05/2007] Det är inte så många spontana reaktioner första arbetsdagen efter att det nya treåriga livsmedelsavtalet undertecknats i Stockholm. Det är inte många som vill uttala sig.
Avtalsförhandlingarna utspelar sig långt bort från mejeriarbetarna. Det är andra och mer närliggande frågor som engagerar, säger Livs klubbordförande Jörgen Samuelsson. En sådan är stressen på jobbet och behovet av mer ledighet för att ta igen sig.
– Företaget tillämpar något som jag kallar ”arbetsbrist på kredit”, säger Jörgen Samuelsson. Man drar först ner på personal, sedan försöker man hitta rationaliseringar. Det normala är ju att göra tvärt om.
Vid Göteborgsmejeriet jobbar omkring 230 arbetare. Företagets mål är att minska antalet till 187. K-mjölk och yoghurt tillverkas, den senare både under eget märke och Icas. Över arbetsplatsen vilar ett vagt nedläggningshot. Förhoppningen är att det ska finnas en gräns för hur långt centraliseringen av produktionen kan drivas, när mattransporterna utsätts för allt hårdare kritik. Mejeriet har i varje fall satt ut på förpackningarna varifrån mjölken kommer. Det står ”Mjölk från Västkusten”.
Vi sitter på klubbexpeditionen och bläddrar i den information om avtalet som kommit. Det är de opartiska ordförandenas, det vill säga medlarnas, hemställan till parterna och förhandlingsprotokollet. Avtalet med branschtillägget har ännu inte lagts ut på Livs hemsida.
– Det är ett ganska bra avtal, säger Jörgen. Man börjar nästan undra över vad som kan vara haken med det.

Räknar med generella utlägg
Efter att kostnaderna för pensionsuppgörelsen, som ger livsmedelsarbetarna samma villkor som tjänstemännen, har räknats av blir höjningen första avtalsåret 737,76 kronor i månanden. Andra året blir den 795,18 kronor och tredje året 723,84 kronor. Varje individ är garanterad minst 55 procent av höjningen.
– Vi har tidigare haft generella utlägg av potten och det utgår jag från att vi kommer att använda oss av även denna gång, säger han.
Han konstaterar att nationaldagsfrågan är löst med hjälp av en påflyllnad på livsarbetstidskontot med 2,5 timmar.
Det enda stora frågetecknet i det nya avtalet är alternativregeln som i olika steg kan öppna upp för flexibla arbetstider, men det är hela tiden under förutsättning att den lokala fackliga organisationen säger ja. Den yttersta gränsen för alternativregelns flexibilitet är EU:s arbetstidsdirektiv.
– Det viktiga är stupstocken, säger Jörgen Samuelsson. För oss kommer det att bli avdelningen som ges rätten att öppna upp för alternativregeln. Men jag kan inte tänka mig något annat än att det är huvudregeln som gäller för oss. Vår produktion varierar inte så mycket under året.
Alternativregeln är komplicerad. Det kommer att inrättas ett partssammansatt råd, AKA-rådet, bestående av fem ledamöter och en oberoende ordförande som ska pröva hur de aktuella delarna av avtalet ska tillämpas. Rådet ska utfärda rekommendationer.

”Bra att lägsta lönerna höjs”
Raj Chopra, vice klubbordförande, håller med Jörgen om att avtalet ser bra ut.
– Det bästa tycker jag är höjningen av lägsta lönerna, även om det sker till priset av att OB:et fryses andra året.
Patrik Johansson som kör truck i kyllagret är glatt förvånad över nivån. Det är bättre än förra avtalet, säger han men tillägger att han inte är så insatt. Grundlönen är fortfarande låg.
– Jag hamnar väl på 20 000 kronor i månaden.
I paketeringen jobbar Carlos Rojo och Sten Svanberg.
– 743 kronor i månaden märks inte så mycket. Vi har ändå låg lön, säger Carlos.
Sten Svanberg som jobbat sedan 1977 håller med och lägger till:
– Vi får inte reda på så mycket om de här förhandlingarna, säger han.
Sonny Olsson, chaufför, tycker ändå att det är åt rätt håll och Sten Andersson, lagerarbetare, säger att satsningen på de lågavlönade är bra.
En som har en bestämd åsikt är Stellan Johansson i tappen.

”Tre år är för långt”
– Jag tycker att tre år är för långt, säger han. Vad är det för regering vi har? Inte är det min i varje fall. Vad gör vi nu om det kommer nya försämringar under de här tre åren. Jag tycker att det var fel. Förhandlingarna gick för snabbt.
Pia Sakseter i kylen konstaterar att alla vill ha högre lön, hon också, men någon speciell satsning för att höja kvinnolöner tycker hon inte att det finns anledning till på mejeriet.
– Jag har samma lön som männen, säger hon.
Den enda tjejen i verkstaden Violetta Zachrisson har också samma lön som männen. Hon berättar att hon sökt verkstadsjobb på andra företag men inte fått det. Däremot gick det bra i verkstaden på Arla.
– Jag gillar jobbet, säger hon.