[Ur nummer: 07/2007] När det gäller den framtida organisationen i Livsmedelsarbetarförbundet så kan man kanske säga att de flesta av våra medlemmar inte har ägnat sagda förhållande tillräckligt mycket övervägande för att anse sig berättigade att ännu framlägga någon slutgiltig uppfattning i frågan.
Detta är högst naturligt eftersom frågan är väldigt komplex. Även fackliga förtroendevalda med lång facklig bakgrund känner sig något vilsna när det gäller att sia om en framtida organisation.
Hur livsmedelsarbetarförbundets organisation skall se ut kommer att vara avhängigt av hur det framtida samhället och arbetslivet kommer att se ut. Jag har försökt sätta mig in i detta arbete genom att studera en del litteratur och med fantasins hjälp försöka måla upp en framtida bild och dra slutsatser.
Förändringarnas vindar blåser i ökad takt och vi har svårt att se vad som väntar runt hörnet.
 
Det som nu händer i den kinesiska och indiska ekonomin skakar om världen. Den ekonomiska tillväxten går rasande fort. Kina konsumerar hälften av världens cement och en fjärdedel av allt stål. Asien förbrukar en tredjedel av världens oljeproduktion. Kina är EU:s viktigaste leverantör av varor, numera större än Japan.
 
Förutsättningarna för facklig verksamhet och fackligt inflytande förändras i takt med att nya företagsstrukturer bildas. Arbetsgivarmakten blir mindre lokalt förankrad och ingår istället i nätverksstrukturer och koncernfackliga konstruktioner.
 
Örjan Nyström skriver i sin bok ”Mellan anpassning och motstånd” att det finns idag två slags ägarstrategier till aktiebolag.
* Choice-strategin, vilket betyder att man aktivt går in i verksamheten, väljer väg och tar långsiktigt ansvar för konsekvenserna.
* Exit-strategin, vilket betyder att man röstar med fötterna. Placerar sina pengar eller plockar ut dem alltefter den ena eller andra parametern. Oftast är de anonymt ägande via börsen med passivt och flyktigt kapital.
Det är Exit-strategin som är dominerande och ökar i takt.
 
Ute på arbetsplatserna görs arbetena enklare och enklare och det är en strävan att få de anställda mera flexibla. De intellektuella uppgifterna minimeras och byts ut mot enklare arbetsmoment som sköts av streckkoder, datateknik och automatik. Egentligen är det inte flexibilitet för att få variationer i sina arbetsuppgifter man vill uppnå, utan det är utbytbarheten man vill öka. Det skall vara lätta arbetsuppgifter som kan läras ut på kort tid och därmed kan man byta ut anställda eller flytta sin verksamhet. Samtidigt ökar visstidsanställningarna. En person som saknar fast anställning är förmodligen mindre benägen än andra att ta konflikt med arbetsgivaren.
Nativiteten sjunker med anledning av de osäkra arbetsvillkoren och får ungdomar att vänta med familjebildningen.
Efterfrågan på arbetskraft ökar nu när 40-talisterna börjar lämna arbetsmarknaden och blir pensionärer. Vi lever längre vilket gör att färre antal människor skall försörja en allt större grupp. Detta borde dock inte vara ett stort problem eftersom vi får en ökad tillväxt, ökad produktivitet, och vi blir allt rikare.
Problemet är snarare att vi inte kommer ha tillräckligt med arbetskraft för att utföra de jobb som skall göras för att behålla välfärden.
 
Vi kommer att få sådana samhällsförändringar som vi i dag inte förstår omfattningen av, möjligen ana. Varje generation ser olika på nuet och framtiden. Den yngre generationen har i Sverige vuxit upp i ett samhälle olikt det som jag föddes i på 50-talet. Den vuxna generationen kunde i allmänhet inte heller på 50-talet förutse den utveckling som nu är en realitet.
 
Vi får nya samhällsstrukturer som ökar sjukdomar som kan relateras till frustration och osäkerhet eftersom människor känner sig vilsna och tappat känslan av sammanhang och känner att de inte kan påverka. En maktlöshetssjuka sprider sitt virus och människor ordinerar sig själva att passivt titta på TV eller surfa på nätet, när dom inte konsumerar, för att bota sin ångest.
Vi måste ha visioner och visionen måste ha en struktur som visar vägen dit. De önskningar som finns måste formas till handlingsmönster. Handlingsmönster som omvandlas till mål och delmål för att göras tydliga.
 
Vi måste anpassa våra arbets- och organisationsformer efter de nya förutsättningarna. Vi måste utveckla de nya fackliga arbetsformerna över företagsgränser och över förbundsgränser och branscher. Skapa fackliga nätverk som är förhandlingsdugliga i förhållande till de nya företagsnätverken som byggs upp.
Vi måste också öka det internationella fackliga arbetet. Löftet bygger ju på att vi inte skall sälja oss för lägre pris än vad avtalen säger. Det måste ju även gälla de arbetare som i vår omvärld kan utföra samma arbete som vi. Vi får inte konkurrera om jobben. Jag tror att vi måste organisera oss på lokal nivå och över förbundsgränserna med hjälp av LO-distrikten och LOfacken. Det finns bara en socialism, vi har samma ideologi och en gemensam syn på människors lika värde.
 
Jag tror att jag som facklig förtroendevald har lika stor möjlighet att prata om fackföreningens skyddsvallar och löfte i en klädbutik eller i den kommunala omsorgen som jag gör på ett slakteri.
 
Hur övertygande jag än är, och kan visa att något av det jag skrivit är sant, följer inte därav att jag också har rätt. Men jag tror inte vi kan leva efter gamla mönster och göra saker som vi tidigare gjort och därför få samma resultat som vi tidigare fått. Detta är motsatsen till att utvecklas inom arbetarrörelsen. Det kallas stagnation.
 
Hans-Göran Axelsson,
klubbordförande Livs KLS Livsmedel ek.för.