”Man utgår från en abstrakt medlem som är vit, sekulariserad kristen”

– Vad är viktigt i ditt liv? undrar Lars Larsson, som skrivit en magisteruppsats om kollektivavtal och mänskliga rättigheter. Är det att du jobbar i en livsmedelsfabrik eller vad du gör på fritiden, vad du har för härkomst och sexuell identitet?

[Ur nummer: 11/2007] Svaret är ganska givet menar Lars Larsson som jobbat i många år som maskinskötare på Skånemejerier i Malmö och fortfarande är med i Livs.
– Jag tror inte att någon skulle säga att det är att vara arbetare. Andra delarna av livet betyder mer.
Nästa fråga blir: Vad har det för betydelse för facket? Just nu förs många och för facket avgörande strider om rätten att sluta kollektivavtal. Innebär den förändrade synen på identiteten att de fackliga striderna blir något perifert, med undantag för det fåtal direkt berörda?
Det har varit många uppmärksammade blockader – Ihrebaden, Toys r’ Us, det lettiska företaget Lavall i Vaxholmsfallet, den omtalade salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg och nu den pågående om Videomix Syd.
För några år sedan tog Lars Larsson ledigt från jobbet och började plugga mänskliga rättigheter på Malmö högskola. Den fackliga folkbildningen hade väckt hans intresse.

Analyserar striden om avtal
Han har läst en fyraårig magisterexamen på tre och ett halvt år och menar att det går att likna vid en helikopterfärd. Även om man från början har stora kunskaper om terrängen, kan alla detaljer, varje sjö och bäck, måste man stiga upp i luften, abstrahera, för att se helhet. Det nya perspektivet ger nya kunskaper.
Utifrån sin bakgrund som mejeriarbetare och forskare i mänskliga rättigheter analyserar han den pågående striden om de svenska kollektivavtalen.
Svenskt näringsliv anser att arbetsgivarna hamnat i underläge och vill få den borgerliga regeringen att begränsa fackens makt genom att bland annat förbjuda sympatiåtgärder mot arbetsgivare som vägrar teckna kollektivavtal. Arbetsgivarna hävdar att det behövs bättre proportionalitet.
Lars Larsson ger inte mycket för detta resonemang, eftersom det bortser från det strukturella maktövertag som arbetsgivarna har i kraft av att vara ägare av produktionsmedlen. Det finns ingen möjlighet för facken att hindra en arbetsgivare från att flytta produktionen. Och därmed blir också arbetsgivaren den starkare parten som bestämmer var skåpet ska stå.
Det han vill tillföra är en större förståelse av vad kollektivavtalet är och hur det skulle kunna användas – dess inneboende potential.
– Det kan aldrig vara en mänsklig rättighet att ha kollektivavtal. Däremot är det en mänsklig rättighet att bilda fackföreningar och förhandla.
Han anser att kollektivavtalet i sig är ett viktigt instrument för att uppfylla de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Avtal som ger höga löner ger också skatteinkomster åt staten som kan användas för att skapa arenor åt medborgarna där de kan förverkliga sina rättigheter inom till exempel vård, skola, omsorg, kultur och idrott.

Individer med olika behov
Genom de diskussioner och förhandlingar som föregår undertecknandet av kollektivavtalen kan arbetstagarna också själva bli delaktiga. Men det behövs en bättre representation i den processen. Individens rättigheter tror han kan vara en framkomlig väg för att hitta fram till en ny gemensam nämnare. Han exemplifierar med kollektivavtalens regler om ledighet.
– Man utgår från en abstrakt medlem som är vit, sekulariserad kristen. Det är den normen som styr över våra helgdagar. Men den överensstämmer inte med hur medlemskåren ser ut. Livs medlemmar är individer med olika sammanhang och olika behov. För muslimer är till exempel inte julen den mest betydelsefull helgen. Den här förändringen måste facket ta till sig.
Den närmaste framtiden kommer för honom att handla om mer studier, men nu som lärare eller kanske forskare. En av planerna är att starta distansutbildning på Tornedalens folkhögskola på temat ”Arbete, individ och samhälle”.

Fotnot:
Lars Larssons magisteruppsats och information om distansutbildningen kan beställas via hans e-post lars.larsson@brf-hagalund.se.