Bild:

”Det är inte någon som hånar någon annan vid högläsning”

Vid mitten av 70-talet kom spanska chaufförer till Bob-fabriken i Kumla för att leverera druvkoncentrat. De kunde inga andra språk. Efter ett tag lärde Tomas Nyström känna dem. Det var så han kunde öva upp sin egen spanska.

[Ur nummer: 12/2007] Språk var det stora för Tomas Nyström som då jobbade i Bobs Kumlafabrik. Han hade läst engelska, tyska och franska i skolan, men det han verkligen ville lära sig vara spanska. Franco-diktaturen gick mot sitt skälvande slut och mycket förändrades snabbt. Det fanns ett sug i det spanska och i den latinska världen.
Genom de spanska chaufförerna kunde han också få vänner att besöka.
– De var ju inte alltid så punktliga. Kom de sent på fredagen fick de vänta i sina bilar till måndag med att lossa. Då fanns det tid att umgås.
Tomas började på ABF:s kvällskurser i spanska 1977 och började själv 1985 hålla egna cirklar i spanska på studieförbunden.
* Hur är en bra cirkelledare?
– Det viktigaste är att han är kunnig, säger Tomas. Sedan måste han kunna ägna sig åt hela gruppen. Den är sällan homogen. Det gäller att både kunna stötta dem som har det svårt och hålla tillbaka dem som är ”för” duktiga och vill ta över allt.

Obehagliga minnen från skolan
Högläsning på ett främmande språk är det många som har obehagliga minnen av från skolan. Utan att fatta vad orden betydde var man tvungen att läsa ett stycke högt. På en cirkel är det annorlunda, säger Tomas Nyström.
– Vi är alla vuxna, mogna människor. Vi har en fin gemenskap. Det är inte någon som hånar någon annan vid högläsning. Som cirkelledare gäller det att sätta stopp för allt sådant. För oss är gemenskapen viktig. Ibland om det är någon som är dyslektiker och har det knepigt får man skippa högläsningen.
Tomas Nyström jobbar i kyllagret på Procordia i Örebro. Det är där Risi-frutti, frasvåfflor, blåbärs- och nyponsoppa tillverkas. Han flyttade över dit från Kumlafabriken för åtta år sedan. Han hade jobbat länge i fabriken, i 28 år, men så lades tillverkningen av sockerlag som han höll på med ner och han fick flytta. Han konstaterar med ett leende att han är ”Mannen som gick in i kylan”.
– Man vänjer sig vid den, säger han. Det är jämn temperatur, det är inte så farligt. Det är lätt att andas. I andra delar av fabriken kan det vara värre.
– Eftersom jag har linser har jag svårt för damm.
Att våga tala ett språk är det viktiga. Tomas körde med mycket snack för alla när han höll cirklarna.
– Om det blir fel, so what? Spanjorer rättar ens spanska på ett vänligt sätt. Spanska är ett stort språk. Man ska komma ihåg att det finns över 300 miljoner spansktalande i världen. Ett ord kan betyda en sak i ett land och något helt annat i ett annat.
En tjusning med spanskan är konjunktiven som är en speciell verbform som uttrycker en känsla eller önskan. Det var en gång i tiden vanligt också i svenska, men vi har tappat formuleringar som till exempel ”finge”. Ordet ”vore” är nästan enda exemplet på den här verbformen i vardaglig svenska.
– Det är en härlig känsla att få klämma till med ett konjunktiv, säger han. Det är inte så förbaskat precist. Det sitter perfekt och ger svängrum.
* Åkte du till Spanien med någon av kurserna?
– Nej, vi talade om det, men det blev inte av. Det blev ett för stort projekt, men vi brukade ha avslutning hemma hos någon av deltagarna. Det var alltid väldigt fint kamratskap.
Han berättar att många av deltagarna hade hus i Spanien och ville lära sig språket. Det är ju som att säga att invandrarna som kommer till Sverige borde lära sig svenska. Samma sak gäller för dem. Kan man språket öppnar det upp för mycket mer, man får bättre service, man förstår mer av samhället som man lever i.

Språket måste hållas igång
Språkkunnandet måste man hålla igång. Det är som kondition. Det går inte att lagra. Använder man det inte så dör det bort. Tomas har kabelteve hemma och brukar titta på TVE internacional, det är ungefär som ettan, lite samhällsprogram, filmer och kultur.
* Vad skulle du vilja göra med din spanska?
– Min dröm är att åka till Peru, till Machu Picchu. Det finns en kille här i fabriken som har en peruansk fru. Han har varit där och i Cuzco och säger att det är fantastiskt. Också Mexiko vore roligt, aztekerna och mayaindianerna. Det är mycket som jag skulle vilja göra, många resor, men hittills har det stupat på pengarna.