[Ur nummer: 03/2008] I förslaget till ny organisation för Livs ställs alla medlemmar på små arbetsplatser utanför den representativa demokratin. Dessutom alla arbetslösa. Bara de medlemmar som ingår i en arbetsplatsklubb, får vara med och välja vilka som ska vara våra fackliga företrädare och representanter.
Så här ser det ut i min avdelning, Livs avd 4: Det finns cirka 900 medlemmar som jobbar på små arbetsplatser utan egen klubb. Dessutom finns cirka 800 medlemmar som har arbetat på livsarbetsplatser men som för närvarande är arbetslösa. Tillsammans är det 37 procent av avdelningens ca 4 600 medlemmar. Nästan 4 av 10 alltså. Jag vet inte hur det ser ut i de andra avdelningarna, men det finns nog små arbetsplatser och arbetslösa överallt.
Av de 305 Livs-arbetsplatser som Livsfyrans ombudsmän ansvarar för är det 19 som har egen klubb. 19 av 305! På en del av de klubblösa arbetsplatserna kan man nog få igång klubbar om några har tid och ork att jobba med att stötta dem. På 20 av de klubblösa arbetsplatserna jobbar 10 medlemmar eller fler. Men på de flesta ställen jobbar bara 1-3 medlemmar. Så att alla ska ha egen klubb kan vi bara glömma.
I Livs stadgar står det hur den representativa demokratin ska fungera. Medlemmarna väljer förtroendevalda i sin klubb och ombud till avdelningens representantskap. Representantskapsombuden väljer i sin tur avdelningsstyrelse, kongressombud och ombud till förbundets representantskap.
De nuvarande stadgarna säkerställer att även medlemmar utan arbetsplatsklubb får ingå i klubbar och delta i den representativa demokratin. Det står att klubbar för viss ort eller region bildas där arbetsplatsklubbar inte kan bildas. ”Klubb kan omfatta medlemmar på samma arbetsplats eller geografiskt bestämt område”. Det står också att det ingår i avdelningarnas uppgifter ”att bilda och upprätthålla klubbar och tillse att orts- och regionklubb bereds möjlighet till representation inom avdelningens beslutandeorgan”.
De flesta avdelningarna har inte aktiva ortsklubbar. Så i verkligheten är det många medlemmar som saknar inflytande i den representativa demokratin. Men det är inte omöjligt att ändra på. Aktiva ortsklubbar har funnits tidigare inom Livs och bör kunna komma igång igen. Det blir ännu viktigare om avdelningarna tas bort.
Men i det nya organisationsförslaget har ortsklubbarna försvunnit helt! Medlemmar i arbetsplatsklubbar, inga andra, får utse representanter uppåt i organisationen, nämligen kongressombud, som i sin tur väljer förbundsstyrelse och förbundsmöte.
Sedan ortsklubben i Stockholm bildades i september 2007, så har vi haft ett antal möten/träffar för medlemmarna. På de träffarna har orden representantskap eller representativ demokrati inte nämnts en enda gång. Jag har inte nämnt det och ingen annan heller vad jag minns. Inte heller på styrelsemötena har vi pratat om det. Vi har fullt upp med att prata om utebliven övertidsersättning, lön flera kronor under avtalet, lagstridiga anställningar, rädslan på arbetsplatsen, problem med arbetsförmedling och a-kassa… Alla de där näraliggande frågorna som kommer först. Ja, ni vet hur det är. Men betyder det att frågan om fackföreningens uppbyggnad är oviktig? Nej, så kan det inte vara. Den är grunden för verksamheten. Det är farligt om den representativa demokratin försvinner i tysthet medan vi är upptagna med övertidsersättningen.
”Ny demokratisk organisation” står det i organisationsförslaget som nu är ute på remiss. I en demokratisk organisation är det organisationens medlemmar som bestämmer vilka som ska vara deras företrädare. Ska det gälla alla medlemmar i organisationen? Eller ska det gälla endast dem som för tillfället har arbete, och har lyckats få det på en arbetsplats som är stor nog för att en arbetsplatsklubb ska kunna bildas? Vad tycker ni?