[Ur nummer: 03/2008] Jag vill börja med att uttrycka min lättnad för att konflikten funnit sin lösning.
Inte glädje, som många kanske tror, ingen ”segerns sötma”, utan lättnad.
Alla former av konflikt innehåller ett visst mått av misslyckande, för alla parter. Det är en situation som ingen av oss önskar. Men som organisation har vi ett ansvar att uppfylla.
Ett ansvar framförallt gentemot våra medlemmar, inte bara på det aktuella företaget, utan på alla företag där det redan finns ett avtal. Inte bara, som i det här fallet, inom bageribranschen utan inom hela livsmedelsnäringen. Men vi har också ett ansvar gentemot alla andra arbetsgivare som accepterar de regler som gäller på den svenska arbetsmarknaden.
Vi har insett att vi lever i en symbios, ett tillstånd där vi är beroende av varandra. Vi som arbetare är beroende av välmående och fungerande företag där vi kan få den inkomst vi behöver för att klara våra liv. Arbetsgivaren behöver våra händers arbeten för att få fram en produkt som han/hon kan få avsättning för och tjäna pengar på. Men näringslivet vet också att de är beroende av att arbetarna har schyssta inkomster. Vem ska annars ha råd att köpa deras produkter? En annan sak som kommer bort i den allmänna debatten är frågan om arbetsfreden. När vi som organisation tecknar avtal, så garanterar vi också att våra medlemmar inte går ut i strejk.
Jag vill också ge vår bild av ”den allmänna opinionen” som det ofta talas om i olika media och diverse debatter. Under konfliktens första dag fick våra blockadvakter utstå mycket. Att kalla det kritik är en skönmålning av de tillmälen och rena påhopp som förekom. Gränsen för vad man egentligen ska behöva tåla, passerades vid ett flertal tillfällen. Att vi ställer upp för våra medlemmar genom att informera allmänheten om våra fackliga rättigheter borde inte betyda att vi ska behöva stå ut med spottloskor, svordomar och hotelser. Men att ”svara med samma medel” föresvävade oss aldrig. Vi har fullaste respekt för dem som kom fram till oss och på ett sansat och sakligt vis argumenterade för sin syn. Sådant hör till.
Nåväl, ”stormen” bedarrade allteftersom blockaden gick vidare. Alltfler kom fram till oss och gav oss sitt stöd. Detta ökade för var dag som gick. Flera kom och gav oss blommor där vi stod som tack för att vi kämpade för den ”svagare parten” som det stod på ett av korten. Några tyckte också vi behövde lite fika där vi stod i kylan. Detta värmde naturligtvis och fick oss att förstå att ”den allmänna opinionen” kanske inte alltid är den som redovisas i media. Jag vill passa på att rikta vårt tack till er.
Nu hoppas jag innerligt att vi ska kunna lägga denna historia bakom oss. Nu har vi på Sockerbullen AB ett gällande avtal som båda parter ska ta ansvar för, precis som på alla arbetsplatser med kollektivavtal.