Carlsbergsfacket
i Sverige lyckades stoppa trakasserier mot serbisk klubb

Det krävs egentligen inte så mycket för att den fackliga solidariteten ska fungera över gränserna. Några mejl kan räcka. Det är det svenska Carlsbergsfackets erfarenhet.

[Ur nummer: 04/2008] På en dryg månad lyckades Carlsbergsfacket i Sverige öppna ögonen på sin koncernledning om missförhållanden vid bryggeriet i Serbien.
För fackklubben i Serbien har det inneburit en vändpunkt. Från att ha blivit trakasserade i det tysta har de lyckats få ut en innestående extra bonuslön och ansökt om medlemskap i det globala yrkesfacket IUL, samt fått en observatörsplats i Carlsbergs europeiska företagsråd.
Allt började med en mänsklig kontakt. Så är det fortfarande, trots all snabb kommunikation som internet erbjuder. När Mikael Johansson på IF Metall i Halmstad var på en facklig resa i Serbien blev han kontaktad av Janko Struharik, klubbordförande på Carlsbergs bryggeri Celarevo.
Janko Struharik berättade om de trakasserier som hans fackklubb var utsatt för av den lokala ledningen och undrade om det fanns någon inom Carlsbergsfacket i Sverige eller Danmark som han kunde vända sig till.

Klubbmedlem kunde serbiska
Mikael Johansson tog kontakt med ordförande för det svenska koncernfacket, Christina Pedersen, och frågade om inte hon kunde kolla upp detta. Självklart sa hon och satte klubbstyrelsen i Falkenberg på spåret. Sten-Olof Svensson, klubbordförande, och David Bodiroza, serbisktalande styrelsemedlem, tog sig an frågan.
Sten-Olof Svensson har många års erfarenhet av internationellt fackligt arbete och David har läst internationella relationer.
Nu inleddes ett snabbt mejlande som på en dryg månad gav resultat. Det visade sig att fackklubben vid det serbiska bryggeriet hade blivit utslängd från sin expedition och saknade datorer. Sten-Olof Svensson och David Bodiroza var därför tvungna att mejla till klubbordförandens privata adress. David översatte från serbiska till svenska.
Bryggeriet hade cirka 500 anställda. 175 var med i facket. Den lokala företagsledningen hade sagt upp kollektivavtalet och vägrade förhandla om ett nytt, fast anställda sades upp och ersattes av tillfälliga. Arbetstiden hade säsongsanpassats men övertidsersättning betalades inte ut och så vidare.
Listan över missförhållanden kunde göras lång. Sammantaget syftade företagsledningens agerande till det som på engelska kallas ”union busting”, det vill säga fackföreningskrossande.
Så snart svaret från Janko Struharik kommit skrev Sten-Olof ett mejl till personalchefen för hela Carlsbergskoncernen, Thomas Ekvall, som sitter på huvudkontoret i Köpenhamn och har som uppgift att anställa chefer över hela världen. Thomas Ekvall är svensk och Falkenbergsklubben hade träffat honom i samband med att den nye vd:n för Carlsberg Sverige anställdes.
– För att mejlet skulle vara seriöst var jag noga med att använda Livsklubbens brevhuvud. Jag ställde egentligen bara en fråga, bad honom undersöka ifall det förekom ”union busting” och så refererade jag till OECD-ländernas uppförandekoder för transnationella företag, säger Sten-Olof Svensson.
Han vidarebefordrade en kopia på brevet till ordföranden för Carlsbergs europeiska företagsråd, dansken Hans Anderssen.

Gjorde det han skulle
Thomas Ekvall gjorde det som en person i hans position förväntas göra när han får kännedom om misstankar om kränkningar av fackliga rättigheter. Han tog kontakt med Carlsbergs regionalchef i Serbien och mejlade ledningen för Celarevo-bryggeriet i Serbien och frågade vad som hänt och hur de agerat i förhållande till det lokala facket.
Den serbiska företagsledningens svar kom några dagar efteråt och var fyllt av dementier. Thomas Ekvall vidarebefordrade det till Sten-Olof Svensson.
– Det var ungefär vad man kunde förvänta sig, säger han. Vi skickade mejlet med dementierna till den serbiska fackklubben för kommentarer. Janko skrev i mejlet tillbaka att den lokala ledningen blivit väldigt upprörd över att han vänt sig till oss och att vi fört kritiken vidare till den danska koncernledningen. I en elva punkter lång lista beskriver Janko det serbiska bryggeriets antifackliga agerande och brister i arbetsmiljön.
Det har till exempel förekommit påtryckningar på ingenjörerna för att de ska begära utträde ur facket. Vid tapplinjerna har arbetarna under sommaren varit tvungna att jobba i 50-gradig värme utan tillgång till vatten.
David Bodiroza översatte brevet. Nu var frågan hur fackklubben i Falkenberg skulle gå vidare.
– Vi var rädda för att trakasserierna skulle stegras och att Janko kunde förlora jobbet. Vi valde ändå att gå vidare, eftersom vi uppfattade Thomas Ekvall som en seriös och kunnig person. Vi skickade brevet till honom med de elva kritiska punkterna översatta till svenska så att han kunde ta ställning till de båda parternas versioner.
Det visade sig fungera. Uppmärksamheten från den danska koncernledningen och det svenska koncernfacket ledde till att ett nytt samarbetsklimat kunde upprättas på bryggeriet.
I februari berättar Sten-Olof Svensson och Christina Pedersen att fackklubben på Celarevo fått tillbaka klubbexpeditionen, de har åter datorer och kan sköta det fackliga arbetet. Hur det gått med kollektivavtalet, om den serbiska fackklubben lyckats få det, vet de inte.

Observatörer i företagsrådet
– Det bästa vore om den serbiska fackklubben kom med i Carlsbergs europeiska företagsråd, säger Sten-Olof Svensson. Vi har varit i kontakt med företagsrådets fackliga ordförande och han säger att serberna ska få observatörsstatus. Det har redan norrmän och ryssar.
Nästa företagsrådsmöte ska hållas i maj i Köpenhamn.
– Det viktiga är att klargöra för företagsledningen att vi vet vad de håller på med på andra platser. Jag tror att det gör dem mer försiktiga. Vi ska göra klart för dem att de måste rätta sig efter till exempel OECDs riktlinjer för multinationella företag. Ännu bättre vore om det fanns ett internationellt ramverksavtal.