[Ur nummer: 05/2008] Livs fortsätter att tappa medlemmar. Det är inte roligt.
Suckarna under morgonmötet är djupa. Någon måste hitta en strategisk lösning.
– Det är ombudsmännens uppgift, säger en av redaktionens medlemmar.

– Ja, det är klart. Det borde finnas med i ett nytt Livs. Vi borde intervjua någon som är rolig. Men vem är det?

– Negga inte nu.

– Vi kanske måste lova varandra att vara roliga, säger Lusen som under några månader bokstavligt talat ätit sig igenom en tjock lunta med ekonomisk och teknisk litteratur.

– Löftet måste rymma facklig humor. Medlemskapet måste rymma ett skratt.

– Säg något roligt?

– Jag vill inte.

– Du måste.

– Jag kan läsa något, säger Lusen i besservissig glädje. Det här är ”Facklig humor från 1943” samlade av Torvald Karlbom: ”Ett av våra fackförbund hade väsentligen utökat sitt medlemsantal och av denna orsak fått anställa ytterligare en ombudsman. Detta upp-skattades inte av en avdelning, som ansåg att det inte var nödvändigt med någon ytterligare arbetskraft. Efter diskussion av frågan sände den en skrivelse till förbundet, vari frågades vad förtroendemannen skulle göra i fortsättningen eftersom man anställt en ombudsman. Svaret kom omedelbart och innehöll endast: ’Förtroendeman skall sitta på expeditionen och besvara dumma brev.’ Det blev ingen vidare diskussion om saken.”

– Tveksamt, säger vi.

– Ändå aktuellt, säger Lusen, med tanke på den idéskiss om ett nytt Livs som är ute på remiss. Ombudsmän kostar mycket pengar.

– Ja, men var det roligt?

– Ja.

– Absolut.

– Det tar vi i hand på. Det får bli ett löfte.