[Ur nummer: 05/2008] Filmtitel: Nu eller aldrig
Regi: Rob Reiner
Skådespelare: Jack Nicholson, Morgan Freeman med flera.
Kick the Bucket är en engelsk 1700-talsmetafor för att dra på sig träfracken. Hänsyftar på att den fattige som ville göra avslut med ett rep om halsen sällan hade någon mer ägodel kvar än en gammal spann att stå på.
Här har denna må-bra-film fått den klämkäcka titeln Nu eller aldrig. Eh…? Man borde ha lagt sig närmare originalets The Bucket List. Särskilt som Jack Nicholsons rollfigur, sjukhusmiljardären Edward, är allt annat än fattig men ändå snart måste kicka hinken. Dö ska även Morgan Freemans bilmekaniker Carter.
De båda har hamnat i samma sjukrum efter varsin canceroperation och tvingas lära känna varandra på gott och ont. Så småningom får de veta att de trots operationen inte har mer än typ ett år kvar i livet. Vid det laget är de kompisar och Edwards får nu en idé inspirerad av The Bucket List Det är så Carter kallar den förteckning han upprättat över allt viktigt han skulle ha velat göra om nu inte Gud hade sparkat på hinken.
Jag har pengar, säger Edward. Vi drar iväg tillsammans och gör precis det vi vill och har drömt om. Okay? Efter lite velande med frun – Edward har avverkat fyra – så går Carter med på att borda Edwards jetplan. De hoppar fallskräm, kör rally, susar till Rivieran för supé, beser Egyptens pyramider och förundras över Taj Mahal. Ser The Big Five på safari och travar uppför Himalaya.
Allt går på räls under denna terminala världsturné, som blir lite töntig. Men dessförinnan behandlas dock allvarliga ting – ingen vill dö ensam och vänskap byggs bäst med respekt för olikheter – rätt väl.
Filmen brister i trovärdighet, inte bara för att de är minst sagt pigga för att vara döende. Som alltid i den här filmtypen kommer snart också sentimentalitet och klichéer som mejl i inboxen.
Synd på så rara ärtor. Med bättre manus hade säkert Nicholson inte gått på rutin. Nu får man trösta sig med att Freeman är okay och med miljardärens rappe assistent. Det är en liten roll som Sean Hayes spelar med perfekt känsla för tajming av torr humor som skänker underhuggarens repliker och uppsyn ljuvlig sälta.